Därför måste man bygga sina argument på myter.

Låt oss bemöta tre av de envisaste.

1. Om vinster förbjuds, kommer massor av skolor med mera att bara försvinna!

Se på Chile, där förbjöds år 2016 vinster i delvis skattefinansierade skolor. Alla sa samma sak där: eleverna kommer inte ha några skolor. Två år senare hade cirka 5 300 av de cirka 5 900 privata skolorna omorganiserats till stiftelser, bara ett fåtal lades ned. I dag går 96 procent av alla elever i skolor utan vinst-intresse. Och nu är Sverige det enda land i hela världen där man accepterar vinster i skatte-finansierade skolor.

Inom sjukvården kan vi titta västerut på Skottland. Där avskaffades New public management och konkurrenstänkande i sjukvården utan att en enda patient blev utan vård. Beställar- och utförarsystemet (som vi har i Sverige, som omvandlar till och med offentlig sjukvård till en marknad)  upphörde 2004. Idag organiseras sjukvården utifrån modellen Partnership working där arbetsgivare, fackföreningar och professionella organisationer arbetar tillsammans för att personalen ska vara aktivt involverade i vårdens utformning.

När privatiseringar och konkurrens upphör, behöver man inte heller samma detaljstyrning, istället har man i Skottland ett fåtal tydliga mål som till exempel: upptäcka cancer tidigt, reducera förtida dödlighet, upptäcka demens. Milsvida skillnader alltså jämfört med Sveriges system där politiker lägger sig i allt från mätning av BMI ned till exakta blodsockernivåer. Eftersom man litar på personalen får sjukvårdsinrättningarna ramanslag. Som vi hade förr i tiden.

I Sverige är det ju helt bakvänt i dag när systemet säger: visa på att ni klarar kvalitetsmåtten så får ni pengar, klarar ni inte så bestraffas ni. Sjukvården i Skottland uppvisar mycket bra siffror på allt från patientnöjdhet till reduktion av infektioner.

2. Vi har ju inte råd, vi har för många gamlingar!

För det första. Bara i ett sjukt system som kapitalismen kan en åldrande människa bli ett problem. Tänker man lite mänskligt är det ju bara fantastiskt att någon man älskar får leva lite längre. Och visst har vi råd. Katalys skriver i rapporten ”Tre sätt att finansiera välfärden”:

”Mellan 1999 och 2014 sjönk skattekvoten med 6,6 procent, i dag ligger den på runt 43,5 procent av BNP. Om vi i dag hade haft samma skattekvot som 1999 skulle det offentlig fått in runt 240 miljarder kronor mer i skatteintäkter bara under 2019.”

Eller som chefsekonomen på Arena idé, Sandro Scocco, har uttryckt det:

”Med en konstant skattekvot kan vi finansiera välfärden i all oändlighet.”

Som bekant har vi efter avskaffandet av arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatten den kanske mildaste kapitalbeskattningen i västvärlden. Tar vi tillbaka dessa och avvecklar jobbskatteavdragen, har vi plötsligt råd med allt som högern menar att vi inte har råd med och lite till. Det finns också andra metoder, slopar vi överskottsmålet och inför ett balansmål istället får vi omkring 17 miljarder kronor till årligen, visar Katalys.

3. Men den offentliga välfärden är ju så ineffektiv – därför måste vi privatisera!

Läget är helt det motsatta. Vi som arbetar inom välfärden har bara fått göra mer med mindre resurser. År 2017 till exempel hade vi behövt 81 000 fler anställda om vi skulle ha velat hålla samma välfärdsnivå som vi hade år 1990, enligt rapporten ”Välfärdens behov och resurser” av Sandro Scocco med flera. Enligt Kommunal krävs det 50 000 fler i välfärden för att kunna ha en bra arbetsmiljö i välfärden.

Många, bland andra Konjunkturrådet, har dessutom påpekat att det inte går att effektivisera välfärden som i industrin, då självaste tiden är viktig för kvaliteten i välfärden. Tänk själv. Det tar fortfarande i snitt tolv år för en elev att gå klart skola och gymnasium. Det tar fortfarande lika lång tid i dag som säg för 20 år sedan att berätta för en patient att den har cancer. Förmodligen längre tid eftersom det finns fler behandlingsalternativ. Det tar lika lång tid att ta ett blodprov. Det tar lika lång tid att lyssna på hjärta och lungor.

Myten om ineffektivitet döljer de besparingar som sker inom offentlig sektor. Tankesmedjan Balans har visat hur kommuner och landsting lägger budgetar som inte ens täcker löneökningar och inflation.

Om det är något som är ineffektivt så är det privatiseringar. En genomgång av SNS redan 2011 visade att konkurrenssättningen och privatiseringar av vården och välfärden varken leder till ökad kvalitet eller effektivitet.

”Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster man har hoppats på”, slog rapporten fast.

Som bekant har USA ungefär dubbelt så stora utgifter för sin hälso- och sjukvård jämfört med andra västländer, samtidigt som deras hälsoutfall på flera områden är sämre.

Genom myter skapar högern en berättelse om att vi inte har råd med den offentliga välfärden. Vi måste slå hål på berättelsen för att visa vad som döljer sig där bakom: en klasskamp från höger där man å ena sidan sänker skatterna, och å andra sidan säger att vi inte har råd med välfärden.