Ingen slump.
BP agerade strategiskt när de vred frågan till att mer handla om enskildas vanor, parallellt med att företaget grönmålade sig som att vara Beyond petroleum (bortom bensin) snarare än British petroleum.
Klimatjournalistiken har en stor, avgörande brist.
Det är att verkan alldeles för sällan kopplas till orsak. Förövaren pekas inte ut. Och nej, det är inte primärt du och jag är som är förövaren. Vi får bara halva berättelsen.
Därför är det briljant att The Guardian nu satsar stort på en granskande serie om utsläpparna. Med unika, precisa uppgifter.
Vilka de är, hur mycket de förstör, vem som finansierar.
Gärningsmannaprofilering.
För åtal som borde komma.
De är skyldiga till brott mot mänskligheten.
Du kanske släpper ut 500 ton koldioxid under din livstid.
Saudiska statens oljebolag har släppt ut nästan 60 000 000 000 ton ekvivalenter senaste drygt 50 åren.
Att vi lägger fokus på det ena men inte det andra är den fossila ekonomins största seger, deras mest framgångsrika bedrägeri.
Visst är det positivt att vi – som individer – börjar välja bort flygcharter, men det är alls inte positivt att utsläppsdebatten idag utgår från ett annat perspektiv än det faktum att 20 företag har stått för mer än en tredjedel av alla utsläpp av koldioxidekvivaleter och metan sedan 1965.
Titta på siffrorna här ovanför.
Direkt hämtade från The Guardian som under flera månader metodiskt samlat och analyserat data.
480 miljarder ton!
Det är ofattbart mycket, motsvarande Sveriges totala utsläpp – i mer än 9 000 år.
”Klimatkrisens stora tragedi är att 7,5 miljarder människor måste betala priset, i form av en förstörd planet, så att några dussin utsläppare kan fortsätta göra rekordvinster. Det är ett gigantiskt moraliskt misslyckande för vårt politiska system att vi har låtit det här hända”, säger den ledande klimatforskaren Michael Mann till tidningen.
Ett problem som blir uppenbart är att vårt politiska system är sammanflätat med den fossila ekonomin, och agerar för den snarare än för medborgare. Inte sällan genom direkt ägande.
Av de värsta utsläpparna är en majoritet helt eller delvis statligt kontrollerade: Saudi aramco (Saudiarabien), Gazprom (Ryssland), National Iranian oil (Iran), Coal India (Indien), Pemex (Mexiko), Petróleos de Venezuela (Venezuela), PetroChina (Kina), Abu Dhabi national oil (Förenade Arabemiraten), Iraq national oil (Irak), Sonatrach (Algeriet), Petrobras (Brasilien).
Skurkföretag.
Vad blir då länderna som driver dessa?
Skurkstater.
Deras girighet förstör framtiden för oss alla.
Några hundra individer, fler är inte beslutsfattarna i dessa bolag. Några hundra ledamöter, ännu färre direktörer och regeringar som är beredda att växla miljarder människors trygghet, och kommande generationers förutsättningar att existera, mot nästa kvartalsrapport.
Som våra pensionsförvaltare gjort sig beroende av.
Som våra politiker saknar vilja att begränsa.
Det är inte bara i auktoritära länder som politik och näringsliv smälter samman till klimatdestruktiva komplex.
Vi har vårt eget genanta exempel, vårt eget massförstörelsevapen. Vattenfall är Sveriges egentliga klimatpolitik under lager av grön retorik.
Och franska fossiljätten Total har alltid haft två huvudkontor, ett i Courbevoie och ett i Élyséepalatset. Ingen president har haft andra ambitioner än att vara informell men alltid tjänstvillig styrelseledamot.
USA? Donald Trump rekryterade en utrikesminister direkt från Exxon Mobil. Och som politiska kampanjer bedrivs är kandidater, oavsett parti, beroende av fossiljättarnas bidrag, alltså mutor. De styr klimatpolitiken. De lägger för säkerhets skull miljarder varje år på lobbyism och desinformation.
Miljoner barn demonstrerar för klimatet.
Samtidigt investerar de största olje- och gasbolagen 500 miljarder kronor i nya fossila projekt, enligt Carbon tracker.
Det är perverst.
Det är ett hån – som vore omöjligt om företagen på riktigt fruktade politiken, bojkotter, rättsprocesser, sanktioner mot företrädare, tvångsförvaltning.
Men nu vet du.
20 företag.
En tredjedel av utsläppta växthusgaser.
Och kanske snävas klimatkrisen ändå in, till något väldigt konkret, när vi plötsligt har dessa företag, skyldiga bortom allt rimligt tvivel.
Vilken enorm skillnad det skulle göra om vi förändrar deras uppsåtligt civilisationsfientliga verksamhet.
