Under året har politiken och ekonomin helt handlat om pandemin, och framåt lär vi fokusera på återuppbyggnad. Olika intressen kommer att slåss om strålkastarljus och resurser, samtidigt som forskare och miljörörelse självklart kommer hävda att satsningarna ska vara hållbara.

Det finns god grund för det. 2020 blev det varmaste året någonsin, och 19 av de varmaste åren har uppmätts under de senaste 20 åren. Enligt forskningsinstitutionen Kew Gardens riskerar vår påverkan på planeten att utrota 40 procent av världens växter och svampar. För djuren kan det se värre ut.

Tyvärr vill vissa ha det så. Bjørn Lomborg lägger hela sitt liv på att motverka satsningar som kan förbättra situationen och företag spenderar årligen miljarder på att driva bort klimat- och miljöförslag. De får gehör. Som det ser ut nu räknas bara Marocko och Gambia vara i linje med Parisavtalet. I Sverige har vi sedan många år missat våra miljömål, och har ännu inte sett en regering som försökt ändra på det.

Inför 2021 kan det därför vara bra att påminnas om några av de argument som används för att motarbeta satsningar som vi behöver:

”Låt positiv – så länge det inte ställs krav.” För några år sedan läckte ett dokument från den europeiska näringslivsorganisationen Business Europe. Där listades argument som skulle användas av medlemsorganisationerna för att motverka hårdare klimatmål i EU. Snack går bra, så länge det inte leder till verkstad, sa ett av argumenten. Det är bekant från bland annat när medlemmen Svenskt Näringsliv var ”försiktigt positiva” till Sveriges klimatpolitiska ramverk, men ifrågasatte nödvändigheten med att lagstifta om åtgärderna.

”Sverige spelar ingen roll.” Svenskt Näringsliv har också sagt sig vara emot flygskatt då den inte skulle ”få någon effekt på de globala koldioxidutsläppen”. Det här argumentet används i de flesta länder, och kallas av Business Europe själva för ”det vanliga argumentet”. Resultatet av argumentationen är att ribban alltid sätts till en lägsta nivå. Inget land går före, vilket självklart är en jättedålig plan om vi vill komma någonstans.

Misskreditering. Förutom att Svenska Dagbladets ledarsida har den dåliga vanan att publicera Bjørn Lomborg släppte de också nyligen en minst sagt uppskruvad ledare om att ”ekofascistiska idéer” skulle ha fått fäste i Sverige. Grunden var en kortfattad FOI-rapport som knappast beskriver ett kritiskt scenario, men SvD-skribenten Henrik Sundbom väljer att spela upp situationen och varna för en ”brygga mellan extremistmiljöer”. Sundboms poäng verkar snarare vara att försöka misskreditera och sprida oro för miljörörelsen, vilket inte är helt ovanligt. Detsamma görs ofta om klimatforskningen.

”X istället för Y.” Att exempelvis vilja ha biobränsle “istället för” flygskatt, eller fokusera på 2050-målet ”istället för” 2030-målet är ett otroligt vanligt knep. Mycket sällan finns det en motsättning mellan de två, och väldigt ofta behövs både och.

”Det kostar för mycket.” Den insatta forskarvärlden är överens om att det kostar mycket mer att strunta i miljökriserna, jämfört med att göra något åt dem. Man behöver inte läsa många artiklar om effekter av klimatförändringar och ekosystemkollaps för att förstå det.

Nu är det viktigare än någonsin att vi stänger ute de förvillande argumenten. Framåt har vi bara råd att ha fullt fokus på det viktiga, vilket är att inte förstöra mer för varken människor eller annat levande. Det är väl spenderade pengar, oavsett vad folk som Lomborg vill försöka lura i oss.