Andreas Gustavsson: Handel med Israel går före Dousas empati med Gaza

Benjamin Dousa (M) är den minister som uppvisat något annat än en horisontell EKG-kurva inför allt lidande som Israel utsätter palestinierna för i en kollektiv bestraffning som är så oproportionerlig och svepande att slutdestinationen borde vara Haag. 

Han har faktiskt kritiserat Israel. Han har sagt att vittnesmålen från Gaza är ”bland det värsta jag hört i hela mitt liv”. Han verkar förstå att det som sker är fel. Han verkar mån om att inte sälla till de många Tidökollegor som är fast beslutna att ge sitt tysta medgivande, alldeles oavsett vad Israel gör sig skyldigt till. 

Men ja, det krävs mer än sympatier. 

Det krävs handling. 

Och gränsdragning. 

Ett konkret exempel: Israel mördar ambulanspersonal och försöker bulldozra undan bevisen. Vad ska Sverige göra? Dousa säger till Dagens Nyheter att det är ”fruktansvärda historier” och att det är ”omänskligt” att Israel stoppar nödhjälp. Han säger att han pressar både ambassadör och biträdande utrikesminister. Ett slags handling. Men det fungerar ju inte. 

Ändå verkar det vara avlägset att initiera handelsregleringar, kanske till och med sanktioner. Varför? Hur länge? 100 000 dödade? Att planerna på att jämna hela Rafah – en femtedel av Gaza – med marken genomförs? 

Dousas upprördhet känns äkta. Men regeringens linje är att aldrig på allvar skaka Israel. Det gör att Dousa blir ett alibi, ett mänskligt ansikte på en omänsklig politik. 

Och när han förklarar varför Israel klarar sig medan Ryssland bojkottas låter det som att även han själv har lätt att förtränga att tiden inte stannade vid 7 oktober 2023: 

– Det var Ryssland som kränkte folkrätten i Ukraina. I Israels fall så var det ju Hamas som gick in i Israel.