Det brutala attentatet mot den brittiska parlamentsledamoten chockade hela världen.

Men nu riskerar hennes namn att falla i glömska.

Labourpolitikern Jo Cox attackerades mitt på ljusan dag. Hon hade precis klivit ur en bil på väg till ett valmöte på ett bibliotek. Mötet var känt för allmänheten, det satt affischer runt om i staden.

En beväpnad man med högerextrema åsikter stod utanför och väntade på henne.

Han knivhögg henne 15 gånger. Sen tog han fram en pistol och sköt henne i ansiktet och kroppen.

Han ska ha ropat "Britain first!" (Storbritannien först). Hemma hos honom hittade polisen bland annat klipp om den norske terroristen Anders Behring Breivik och material från nazistiska organisationen National Action.

Mordet skedde en vecka innan folkomröstningen om ett brittiskt EU-utträde. Det slutade i en Brexit med en knapp marginal. Valrörelsen var polariserad, hätsk och politiker som dåvarande UKIP-ledaren Nigel Farage piskade upp starka känslor.

Anti-muslimska fördomar stod i centrum och invandringen till UK pekades ut som ett hot mot nationen. Mördaren trodde på myten om ett kommande raskrig och att ”vita” var på väg att bli minoritet.

Labour, Liberaldemokraterna och De Gröna kampanjade för att stanna kvar i EU.

Och 41-åriga Jo Cox stack ut.

Hon var en av få politiker som höjde rösten om katastrofen som pågick i Syrien. Efter några år hade omvärlden tröttnat på kriget och lämnat människorna åt sitt öde. Men inte Jo Cox. År 2015 blev hon ledamot i brittiska parlamentet och tog chansen att tala klart och tydligt mot Assadregimen. Samtidigt som hon var en varm anhängare av human flyktingpolitik.

För det blev hon älskad av oppositionella syrier och extremt hatad av brittisk extremhöger.

Därför var det inte oväntat att syriska människorättsorganisationer och aktivister över hela världen sörjde och hyllade hennes gärningar sekunden nyheten om hennes död spreds.

"Mänskligheten har förlorat en hjälte när Jo Cox stals från oss skrev syrisk-brittiska The Syrian Network for Human Rights i ett uttalande.Vita Hjälmarna, den syriska räddningsorganisationen kallade Jo Cox ”en riktig vän”.

Ett år efter mordet var nazistiska National Action nära att mörda en annan labourpolitiker vid namnet Rosie Cooper.

Planerna stoppades tack vare en infiltratör från den antifascistiska organisationen Hope not Hate.

Något som den verklighetsbaserade brittiska serien ”I hatets mitt” (”The walk in” på engelska) skildrar. I Serien får vi också en inblick i det hatiska klimatet som ledde till mordet Cox och planerna på att mörda Cooper.

I Storbritannien bidrog politiker, opinionsbildare och media till att återkommande svartmåla migranter och flyktingar.

När de som försvarar human flyktingpolitik pekas ut som ”förrädare” är det farligt på riktigt.

Jo Cox gärningar får inte glömmas bort.

Speciellt i dessa tider där allt färre av våra svenska politiker tror och verkar för human flyktingpolitik och internationell solidaritet.