BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Nu kanske du hävdar att du redan visste detta. Men skillnaden mellan dig och årets ekonomipristagare är att han har fått nio miljoner för denna insikt, och det har inte du. (Du har istället varit med och betalat då priset delas ut av Sveriges riksbank.)

Han är – precis som över två tredjedelar av alla ekonomipristagare – amerikan, heter Richard H Thaler och får priset för att han visat hur ”mänskliga karaktärsdrag styr såväl individuella beslut som utfall på marknader”, skriver Kungliga vetenskapsakademin i sin motivering.

Medier över hela världen applåderar valet, som anses mycket vågat och radikalt. Ett ”kontroversiellt beslut”, enligt Expressen. Ett val som kan ”ha en långtgående förändringspotential för samhället”, enligt The Guardian.

Den amerikanska affärstidningen Forbes skriver att till de fyra insikter som Richard H Thaler har skänkt världen hör att ”ekonomi handlar om människor” samt att ”beslut blir lättare att fatta om de är enkla”.

I Richard H Thalers mest kända bok, ”Nudge”, gör han och medförfattaren Cass R. Sunstein en mängd experiment för att bevisa dessa teser. Till exempel ger de biobesökare en gratis förpackning gamla popcorn och noterar att folk faktiskt äter upp dem även om de efteråt säger att popcornen var äckliga.

Ju mer popcorn de får, desto mer äter de. En annan sak de upptäcker är att förhandsinställningar spelar stor roll för vilka val människor gör när det gäller att donera organ.

Om man aktivt måste välja att donera gör de flesta inte det, men donationerna ökar om man istället aktivt måste välja bort det. Ett kapitel heter ”Following the herd” och bevisar att en person som vanligen är liten i maten kommer att äta mer i sällskap med andra som äter mycket.

I Richard H Thalers senaste bok ”Misbehaving – the making of behavioural economics” berättar han om sin kamp för att introducera psykologin på Chicagos universitet.

Det är god och medryckande läsning, om än lite babbligt på ett golfbaneaktigt sätt. Richard H Thaler drar sig till minnes sina duster med Milton Friedman och tiden på 80-talet då ekonomerna delade upp sig i två lag: rationalister mot beteendeteoretiker.

Där finns en mycket belysande anekdot, nämligen då han och några andra ekonomer ville korsbefrukta sina tankar med psykologin. Detta lyckades inte. De bjöd in framstående psykologer för att berätta om alla gånger då människor handlar till synes ologiskt.

Psykologerna himlade med ögonen och sa: ”Det är ju självklart! Vem hade trott något annat?” Richard H Thaler konstaterar moloket att psykologerna inte fann dem särskilt intressanta.

Att banaliteter som är själva förutsättningen för psykologin alltså betraktas som ett revolutionärt genombrott inom ekonomin 2017, säger oss ganska mycket om ekonomins beklagliga tillstånd just nu.

Neoklassisk ekonomisk teori, som fortfarande lärs ut på universiteten under det missvisande namnet ”nationalekonomi”, anser inte att människan har en personlighet. Där regerar fortfarande idén att vi är homos economicus som har all information och gör rationella val.

Sedan 2008 års ekonomiska krasch, då hela London School of Economics stod svarslös på drottning Elizabeths fråga ”Varför såg ni inte detta hända?” står nyliberal ekonomisk teori dock inte högt i kurs.

Ekonomipriset har sedan dess gått till folk som Paul Krugman, Jean Tirole och Angus Deaton. Svältfödda som många är på bra ekonomer, hyllar även progressiva människor valet av Richard H Thaler.

Och visst skulle hans och Cass R. Sunsteins idéer om ”liberal paternalism” förändra en hel del om de tillämpades, som i marknaden för elbolag eller hemtjänstbolag. Folk väljer inte det bästa alternativet utan det som råkar hejda dem på stan eller det som står högst upp på listan.

Det är därför hälften av alla hemtjänstbolag börjar på A eller B (jag har kollat). Det är därför priser fortfarande slutar på nio, alla lurendrejeriers moder. För att företagen vet visst att vi inte alls är rationella!

Det är i detta dubbla medvetande som ekonomins hyckleri består. För när man kommer till kurser i marknadsföring, då är nationalekonomins myt som bortblåst. Då är människan med ens totalt känslostyrd och full av svaga punkter som ska hittas genom allehanda knep.

När vi sedan fallit för knepen och köpt säger ekonomerna: ”Skyll dig själv. Det är du som valt.” Marknadsföring och nationalekonomi förhåller sig till varandra som så att det ena är verktyget, det andra ursäkten.

Vad Richard H Thaler gjort är att ifrågasätta ursäkten. Ja, det är väl fint. Men framför allt visar årets pris att vetenskapsakademin envisas med att prioritera medelmåttiga amerikanska män framför framstående ekonomer.