Sommaren närmar sig med stormsteg, en tid som många, ja de allra flesta, längtar efter. Sommaren är ett stort samtalsämne hos alla, om vad vi ska göra med vår ledighet, antingen ensamma eller tillsammans med familj och barn. Men hos många familjer stannar drömmarna vid ytterdörren då ekonomin gör att semesterresor inte existerar. Kanske kan de inte ens göra en utflykt till närliggande naturområden, ta en glass vid badet eller ha med en korv vid grillningen. Allt som hör sommaren till är de utestängda ifrån.
”För barn som lever i fattigdom handlar det inte bara om brist på pengar. Bristen på pengar påverkar också viktiga relationer, rollerna inom familjen samt umgänget med jämnåriga. Barnen skäms inför andra och känner sig maktlösa”, säger forskaren Stina Fernqvist. Hennes doktorsavhandling om barnfattigdom, ”En erfarenhet rikare”, handlar om hur barn handskas med detta.
En avhandling som många borde läsa och begrunda; det är inte okej att så många barn och unga tvingas ljuga eller avstå från aktiviteter för att inte avslöja familjens ekonomiska läge.
Människor i fattigdom lider ofta mer av skammen än av själva bristen på pengar, oavsett om de lever i världens fattigaste eller rikaste länder. Skammen urholkar individens handlingsförmåga konstaterar forskare som studerat fattigdom i flera länder, bland annat i Norge och England.
Barnfattigdomen i Sverige är ett samhällsproblem och ska därför också diskuteras utifrån vad samhället gör och kan göra för att minska fattigdomen. Fattigdom ska inte bli en identitet som präglar barns uppväxt.
Det allra viktigaste målet är självklart arbete och sysselsättning som leder till egenförsörjning. Därför är arbetsmarknadspolitiken av stor betydelse.
Men för alla familjer finns kanske inte arbete inom räckhåll och de tvingas leva på försörjningsstöd, där det är en fullständig omöjlighet att göra något utöver det nödvändiga, mat på bordet och tak över huvudet.
Nyligen berättade Örebro kommun för media att barnfattigdomen har minskat med 280 barn sedan 2010. Det visar nya siffror för 2013. Det pågår ett arbete med att halvera barnfattigdomen i Örebro kommun till 2020.
Det räcker inte. För mig som verdandist och socialdemokrat är nollvision ett måste. I trafiken diskuterar vi aldrig halvering av olyckor – där gäller nollvision.
För att ge fler barn och familjer möjlighet till fritidsaktiviter så är det nu dags att höja barnnormen i försörjningsstödet. Det räcker inte med en så kallad ”fritidspeng” som de familjer som varit beroende av försörjningsstöd i mer än sex månader har möjlighet att söka. De har nog med skammen av att bara söka försörjningsstöd, och att därtill än en gång visa sin ekonomiska fattigdom genom att söka fler bidrag, blir för de allra flesta så skamfyllt att de hellre avstår.
Regeringens förslag till det höjda underhållsstödet med 300 kronor per barn kommer inte att ge något ”överskott” för dem som behöver det allra mest, eftersom detta räknas av i försörjningsstödsnormen.
Allt detta sammantaget gör att barn som lever med fattiga föräldrar får bära konsekvenserna av detta varje dag. Och som sagt, sommaren närmar sig med stormsteg. Det gör också skammen, vreden och resignationen hos de familjer som inte kan genomföra sina små drömmar och få de välbehövliga gemensamma minnena inför höstens skolstart. När klasskamraterna berättar om sina familjers äventyr under lovet sitter de fortfarande med skammen – inget har de att berätta.
Så det finns två vägar att gå: Antingen låta de drabbade behålla höjningen av underhållsstödet eller höja barnnormen om barnperspektivet skall råda.
