Nedläggningen av valsverket i Hällefors är en viktig kommunal fråga. Det är med oro jag läser att socialdemokraternas toppolitiker i Hällefors menar att neddragningarna på Ovako är inte i första hand en kommunal fråga. Istället följer kommunledningen förhandlingsprocessen på avstånd. Förhandlingarna mellan det lokalt förankrade facket och ett stort multinationellt företag är inte någon jämlik förhandling
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Konsekvenserna av uppsägningarna är mycket stora för kommunen. Betydligt fler är beroende av valsverkets produktion än de 150 som har figurerat i beskeden. Inberäknat underleverantörer och servicenäring är tappet alarmerande vilket krymper vår kommuns utbud och leder till mer nerdragningar i den offentliga servicen. Att lägga ner valsverket, som är industrins hjärta, är faktiskt ett reellt hot mot hela kommunens existens på lite längre sikt och att, som på sina håll i debatten, lägga ansvaret på facket att ta in dessa samhälls- och kommunövergripande perspektiv i sina förhandlingar är inte rimligt. Därför måste kommunledningen nu koncentrera sig på att försöka rädda så många jobb som möjligt. En nog så tuff uppgift.
Det är inte första gången neddragningar har drabbat Bergslagen. Den strukturomvandling inom stålindustrin som har pågått sedan 1970-talet har återkommande skapat mycket kraftiga motåtgärder från kommunalt håll, för att mota arbetslöshet och befolkningsminskning. Protesterna mot nedläggningarna var massiva och arbetarrörelsen mobiliserades tillsammans med folkrörelserna och stora delar av befolkningen för anställningstrygghet på orten. Staten var aktiv och till och med den borgerliga regeringen som tillträdde 1976 bidrog genom den statliga ”Åslingdoktrinen” till en decentralistisk näringslivspolitik. Under 1980-talet inrättades Bergslagsdelegationen med massiva insatser för att rädda jobben. Kultursatsningar användes i många orter för att samla kraft kring lokala motageranden. Senare kom EU-fonder och aktiv regionalpolitik att komplettera statliga och kommunala initiativ.
Från 1970-talet fram till i dag har vi alltså sett framväxten av en aktiv kommunal näringslivspolitik. Så även i Hällefors. Den kompetens som borde finnas i Hällefors efter årtionden av aktivt näringslivsarbete, oavsett om det utgick från ”Ståltider” eller ”Måltider”, gör att Hällefors kommuns passivitet i dag är oförsvarbar.
Självklart behöver vi ett tydligt kommunalt agerande mot nedläggningen och tydliga krav på bolagets ansvar för att minska de negativa effekterna av uppsägningarna i lokalsamhället. Det handlar ju om ett rejält antal minskade arbetstillfällen i en redan strukturomvandlingsdrabbad bruksort. Det handlar om försörjningsmöjligheter för många av kommunens innevånare. Det handlar om att kunna bo kvar eller att tvingas flytta. Det handlar ju om framtiden för människor! Vi behöver ett samlat aktivt politiskt agerande. När får vi se kommunalråden Johanson (M) och Järnberg (S) uppe på banan? Nedläggningen av valsverket är den viktigaste kommunala frågan på väldigt väldigt länge.
