Miljöpartiet har haft svårt att etablera en rikstäckande trovärdighet ända sedan Peter Eriksson tackade för sig. Det är tolv år sedan. Därför talar den nuvarande ledningen allt oftare om att klimatpolitiken måste utgå från från fördelning, från att bördan ska bäras rättvist. Alla ska med. 

Nu har Märsta Stenevi och Per Bolund ett ypperligt tillfälle att lägga tyngd bakom löftet att just MP är kapabelt ”att bygga det nya gröna folkhemmet”, som det hette när partiet lanserade sin eftervalsanalys.

Den miljöpartist som vill att politiken ska hänga ihop borde genast markera att man förstår att kollektivtrafikens infrastruktur – så nödvändig för att sänka utsläppen – är en mänsklig kedja. Tågen kör som bekant inte sig själva, även om Timbro hävdar att det skulle gå lika bra med AI eller med en snabbkurs under ett par veckor. Infrastruktur är mer än räls och asfalt. Infrastruktur är mer än sina passagerare.

De senare brukar MP vända sig till. I fjol krävde man att tåg och buss skulle kosta maximalt 100 kronor/månad. Nyligen krävde man – med Tyskland som inspiration – att Sverigekortet skulle införas, giltigt på all lokal och regional kollektivtrafik, 499 kronor/månad för vuxna och 250 kronor/månad för barn. 

”Syftet är att hjälpa hushållen som är pressade av ökade priser. Vi har en regering som har fullständigt fokus på villaägare och bilägare”, sa Märta Stenevi.

Rättvisa. Ett klokt förslag. Men sedan har en kedja som bekant fler länkar. Och nu är den allra viktigaste på väg att brista, den orkar inte längre, den har utsatts för sanslösa påfrestningar under alldeles för lång tid. 

Som sagt, ett ypperligt tillfälle. 

För den som seriöst och med folklig förankring vill bekämpa klimatkrisen borde naturligtvis ge sitt villkorslösa stöd till tågstrejken. Det är ju där allt börjar.

”En fungerande järnväg är avgörande för att ett samhälle ska fungera”, säger Sekos förbundsordförande Gabriella Lavecchia, som berättar hur orimliga villkor som medlemmarna förväntas arbeta under:

”Detta är inget annat än en modernare form av livegenskap. En stor majoritet av våra medlemmar inom spårtrafiken har svårt att förena sitt arbete med fritid och familjelivet. Många ser bara en utväg och det är att sluta jobba i branschen. Är det så vi ska ha det? Ska man inte kunna ha familj och barn för att man arbetar i järnvägsbranschen?”

Det handlar om drakonisk schemaläggning, det handlar också om ensamarbete, alltså frågan som var utlösande för den vilda strejken på pendeltåget i Stockholm.

MP fumlade då bort chansen grovt.

”Det här är ett utpressningsförsök som är helt lönlöst, ingen i politiken kommer att böja sig. Tågvärdarna kommer inte att komma tillbaka”, sa regiontrafikrådet Anton Fendert (MP) till Aftonbladet.

Inte bara verkar Anton Fendert trivas med rollen att agera front åt Socialdemokraterna som lovade en sak före valet men sedan genast ändrade sig när rösterna trillat in. Han förstår verkligen inte denna länk. Han ser den inte. Han respekterar den inte. Och klimatprojektet blir i och med den hållningen just så elitistisk som MP, enligt partiledarna, hemskt gärna vill undvika. 

Anton Fendert kanske tror på att AI hjälper rullstolsburna att komma av och på? Han menar säkert att det är strejkande pendeltågsförare som ska beskyllas för att biltrafiken ökade under strejken, inte företaget som anställer dem, inte politikerna som vägrar bygga kollektivtrafiken utifrån hållbarhet, utifrån att den ska vara fungera även för dem som utför den?

Märsta Stenevi och Per Bolund borde kompensera för sin kollegas cynism. De kan engagera sig för de som nu ska strejka. Uppvisa en tro på att väldigt många sympatiserar med att folk ska kunna ha ett jobb och samtidigt få träffa sina barn. Signalera att denna länk måste säkras. En grön politik som vill något kan inte vara ängslig. Eller omänsklig. Den kan inte heller alltid börja med konsumenten. 

”Vi behöver skapa en kraft för att tillsammans möta klimathotet”, sa Per Bolund när i höstas gnällde på att aktivister stängt ned motorvägar.

Så, skapa den.

Det skulle inte skada om avgiftsfri kollektivtrafik hängde med av bara farten.