Men jag hoppas verkligen att granskningen som vi publicerar idag förmår öppna en debatt, att samtliga berörda medier är ödmjuka nog att reflektera snarare än bara defensivt reagera.

Det är ingen komplett bild som Dagens ETC visar genom att undersöka nästan 8 000 artiklar, men det är den hittills mest kompletta granskningen av vad landets största medier har åstadkommit sedan Hamas gick till attack och därmed utlöste den blodiga reaktion som fortsatt pågår, som juridiskt kan utgöra ett folkmord. 

Journalistik är ingen exakt vetenskap, journalistik formas i realtid utifrån en mängd olika faktorer, som att inga internationella medier tillåts rapportera direkt från Gaza. Journalistik påverkas också av att det nya krigets startpunkt var ett groteskt, spektakulärt terrordåd där väldigt många mördades under en begränsad tid, dessutom i princip livesänt eftersom Hamas försett sina krigare med kameror. 

(Jag skrev mördades, inte dödades. Varför gjorde jag det? Dagens ETC:s journalister har även tittat på användning av förstärkande värdeord. Ja, även i Dagens ETC. För transparensens skull, för att även vi som redaktion ska ges möjlighet att utvärdera vår egen bevakning.) 

Som jag ser det finns ett antal rationella, yrkestekniska skäl till att medierna inte klarat av att på ett rimligt sätt skildra det palestinska perspektivet. Israel har kapslat in Gaza. Hamas terror nämns ofta även idag för att ge kontext till kriget. Med mera, med mera. Men: 

Inget av dessa friskriver egentligen någon från det som är en uppenbar tendens. Tolv döda palestinier krävs för att generera samma uppmärksamhet som en död israel. 

Det är facit. 

Granskningen destillerad till en enda nattsvart siffra, som i sin tur ställer frågor som måste besvaras. 

Kan det vara så att arbetet till viss del påverkas av olika sympatinivå för israeler respektive palestinier?

Varför har det blivit så här? 

Är redaktionen mer mottaglig för den ena sidans propaganda? 

Kan det vara så att arbetet till viss del påverkas av olika sympatinivå för israeler respektive palestinier? 

Har rapporteringen färgats av att kriget omedelbart plockades upp inrikespolitiskt med eskalerande, aggressiv polarisering?

Här ser du grafik som visar skillnaden mellan Dagens ETC och Expressen. Hur mycket respektive tidning rapporterat om dödade palestinier och israeler. Dagens ETC har lägst övervikt, enligt granskningen. Det krävs 7,4 dödade palestinier för att få lika mycket omnämnanden som en dödad israel. Expressen är längst ut i andra änden: 18,9 dödade palestinier.

– Det råder inget som helst tvivel om att Expressen på ett väldigt omfattande sätt beskrivit konsekvenserna av Israels försvarskrig i Gaza mot Hamas, säger Expressens biträdande chefredaktör Karin Olsson när Dagens ETC:s reportrar ger henne resultatet från granskningen.

Varje publicist ansvarar för sig själv, men jag kan tycka att Olssons svar inte är särskilt konstruktivt. Hon går i stumt försvar. 

Kan hennes tidnings ytterkantsplacering ha något att göra med att det Israel ägnar sig åt kategoriseras som ett försvarskrig? 

För alla medier uppstår följdfrågor. Även för Dagens ETC. Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Någonstans tror jag att varje publicist ska utgå från att rapporteringen har förbättringspotential, för att uttrycka saken väldigt milt.

Till sist gäller att alla redaktioner som omfattas av den här granskningen är skyldiga att förklara för sina läsare, tittare och lyssnare varför nyhetsrapporteringen ser ut som den gör – alltså varför israeliska liv väger tyngre än palestinska.

Det handlar om trovärdighet.