Grenfell Tower låg i Kensington. En välkänd rikare del av London där bostäder kostar minst en miljon pund. Men Grenfell Tower var ingen lyxkåk. Det var ett social housing-kvarter, ett kommunalt boende för utsatta grupper i samhället, drivet av en privat aktör.

Grenfell Tower byggdes på 70-talet men genomgick förra året ett så kallat ansiktslyft. Byggnaden och fasaden fick ett nytt, mer modernt skal. Många i området menar att den nya fasaden var en lösning på missnöje – men inte från de boende själva, utan från de kringliggande kvarteren. Området skulle snyggas upp och den fula höga byggnaden var en störande koloss mitt i. Renoveringen kostade strax under nio miljoner pund. Men även efter att den var klar rapporterade många boende om stora brister. Det handlade om allt från gasläckor till felaktigt och bristfälligt utfört elarbete och icke fungerande brandlarm. Dessutom väcktes misstankar om att fasaden täckts med material som inte var brandsäkert.

På den smala väg som ledde fram till Grenfell Tower fick bara boende parkera, men närmre huset, efter en skarp vänstersväng, rådde förbud eftersom bara utryckningsfordon var tillåtna där. Att den här zonen ständigt var fri skulle bevakas noga. Ändå började boende uppmärksamma – och felanmäla – att området belamrades av andra fordon för flera år sedan. En brandsäkerhetsexpert kom för några år sedan och efter många påtryckningar från de boende ut, men just den dagen var området som av en händelse tomt på obehöriga fordon.

I oktober 2015 utbröt en stor brand i Adair Tower, en av förvaltaren KCTMO:s andra fastigheter. Ett 60-tal brandmän fick rycka ut och boende tvingades hoppa ut genom fönster. 16 personer skadades och ett 50-tal räddades undan lågor. Också där hade flertalet problem med el, gas och brandsäkerhet rapporterats. Faktum är att otaliga och omfattande brister uppdagades för KCTMO långt innan Grenfell Tower brann ner.

Den lokala hyresgästföreningen Grenfell Action Group skrev på sin blogg redan i november förra året (fritt översatt) att de ”är övertygade om att bara en katastrofhändelse kommer att avslöja hyresvärdens oduglighet och inkompetens och råda bot på de farliga levnadsvillkoren och nonchalansen gällande de hälso- och säkerhetsrisker som de utsätter de boende för”. Gruppen har också publicerat ett stort antal varningar som förutspådde att det när – inte om – olyckan skulle vara framme och med alla de farliga brister som fanns i huset i åtanke, skulle kunna få katastrofala följder. Ingen lyssnade.

I januari förra året försökte Jeremy Corbyn och Labour få igenom en ny lag som skulle tvinga privata hyresvärdar att se till så att deras fastigheter var ”säkra för människor att bo i”. Förslaget slogs ned av de konservativa. Det visade sig sedan att 72 av de konservativa politiker som röstade emot förslaget själva var privata hyresvärdar.

Inte sagt att det var den vanskötande fastighetsskötaren och hyresvärdens fel. Eller att branden delvis kan ha berott på utträngningen av de ekonomiskt och socialt utsatta hyresgästerna ur området, eller på de mer välbärgades missnöje med utsikten över det "fula" höghuset, som föranledde en renovering av fasaden med flamvänligt material. Inte sagt att katastrofen var en konsekvens av att det här social housing-huset ignorerades länge och renoverades bristfälligt, varpå man inte heller fixade resterande problem.

Och inte sagt att boende nu har brunnit inne och dött eftersom ingen ansvarig brydde sig om att lyssna på dem när de, gång på gång, i flera år, felanmälde stora avgörande risker och brister i huset. Som till exempel de gällande felaktigt utförda elarbeten, icke fungerande brandlarm och belamrade utryckningsvägar.

Men en undrar ändå. Om det hade varit de rikare människorna i området som larmade, eller om huset hade bebotts av dem, hade branden i Grenfell Tower då hänt, i den här omfattningen och med det här antalet döda?