BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi garvar, men någonstans har Lennart rätt.

Det ÄR vår skit.

Vår skit i Vasaparken, på Återbruken, i miljöbodarna och i vägrenarna.

Och som bränsle i Panna 6 i kraftvärmeverket. Fast då kallas det inte gamla underkläder, fönsterkuvert och tuggade tuggummin. Då kallas det energibalar. Förbränningen kallas energiutvinning. Smart omskrivning va? Det är ju dessutom inte VÅR skit, det är britternas!

Iallafall delvis. Och utan skräp skulle vi inte ha någon värme på vintern. Eller?

Och tur att vi iallafall hjälps åt att hålla vår egen kommun fri från skräp! Västerås stad lägger astronomiska summor på att tömma offentliga papperskorgar. Oavsett hur man räknar blir det många miljoner. Och förskolebarn kan delta i den landsomfattande kampanjen Skräpplockardagarna. Då får de tulta omkring i vägrenar och gathörn och plocka fimpar och godispapper. Det är väl rart. Att alla hjälps åt!

På Lögarängen möts många människor över lite grillning och bad nu i sommartider. Om det är algblomning kan man iallafall grilla liksom. Och engångsgrillar kan med fördel slängas i något av de utställda insamlingskärl för specifikt engångsgrillar som finns.

Om man orkar leta reda på dem. Om inte, hamnar de i de ordinarie papperskorgarna tillsammans med engångsmuggar och plastsugrör, som råkade vara placerade två mer ­närmare.

Om papperskorgarna är fulla lägger man lämpligen skräpet nedanför, lutat mot papperskorgens stolpe så att sopåkarna förstår att de ska hämta även det.

Ibland har Västerås stad gjort uppehåll i sophämtningen. Då blir det skräpigt, särskilt vid blåsigt väder. Fy så oansvarigt.

Men i själva verket är det genialiskt. För vad säger det om oss? Vad säger det om de kampanjer vi lurar med våra barn på? Vad säger det om de företag som säljer saker i engångsförpackningar?

Ju mer det offentliga tar hand om vårt skräp, desto mer skräp kommer vi att slänga. Och ju mer vi slänger, desto större marknadsföring får de företag som tjänar pengar på de förpackade sakerna. Och ju större incitament får de att fortsätta. För producentansvaret, som skulle sålla bort de dåliga förpackningarna och gynna dem som är lätta att återvinna, har blivit en fråga om att lära individen att sortera rätt.

Såklart ska vi kunna grilla på stranden, köpa kaffe på stationen och ta med en frukostpåse på tåget!

Någon annan tar ju hand om skräpet.