Svenskägda multinationella klädbolaget H&M har, flera gånger, gjort grandiosa utspel om bättre arbetsvillkor och högre löner. För några år sedan lanserade bolaget en, enligt dem, ”unik strategi” för att införa bättre och mer effektiva lönesystem och se till att arbetsplatserna under bolagets vingar hade demokratiskt valda arbetstagarrepresentanter. Ett så stort, välkänt och viktigt bolag från Sverige, landet med den berömda svenska arbetsmarknadsmodellen och löner och villkor som går att leva på, kan inte hålla på med slavlöner.

H&M är knappast ensamma om att basera sin tillverkning i länder där protester och facklig organisering är antingen förbjudet eller förenat med livsfara. Inte heller är bolaget ensamma om att producera sina kläder i länder där det framkommit att barn tvingats arbeta för att hjälpa till att dryga ut familjens inkomst. Allt hänger ihop.

Men H&M är ett svenskt bolag. Högre krav är inte orimligt att ställa.

För varje pr-kupp/utspel om stundande förbättringar har hyllningar följt. Och strax under miljonen arbetare i textilfabriker i flera olika låglöneländer har hoppats. Men vad har det blivit av det hela? Inte så mycket. När H&M:s arbetsförhållanden i textilfabrikerna granskas visar det sig gång på gång att varje utspel bara inneburit marginella – om några – faktiska förändringar. Sömmerskor arbetar ofta upp till 13 timmar långa arbetspass. Arbetet pågår ofta sex dagar i veckan. Lönerna ligger tryggt en bra bit under det som kallas levanadslön, vilket alltså är långt under vad en arbetare behöver för att ha en möjlighet att leva ett drägligt liv, försörja sina barn, söka vård och ställa mat på bordet.

Den som av någon anledning läst H&M:s strategi för att nå levnadslöner i de länder där bolaget har textilfabriker vet att bolaget lägger ansvaret på respektive länder att höja minimilönerna – som om det vore omöjligt att höja lönerna annars. Det har aldrig varit omöjligt. Det har alltid varit viljan som saknats.

Förmågan att bara vara exakt så bra som det står i lagen eller maximalt en millimeter till går igen i Sverige. Här har bolaget kollektivavtal, tjänstepensioner och bättre villkor. Men går det att leva på ett H&M-jobb här? Inte så mycket. Fråga bara någon av de anställda i 69 av kedjans butiker i landet som nyligen fick varsitt ”erbjudande” av arbetsgivaren: Gå ned i timmar – eller bli av med jobbet.

I arbetslivet kallas tilltaget för hyvling. När en arbetsgivare istället för att säga upp en eller flera anställda erbjuder dem att gå ner i tid, med villkoret att den som inte vill gå ner i tid inte får behålla jobbet alls. Hyvling är ingenting annat än förstörda arbetsliv, eftersom det självklart inte är möjligt för arbetande människor med bostad, familj – liv – att gå från heltid till en liten deltid och ha ekonomin intakt. Konsekvensen blir att anställda tvingas säga upp sig själva och söka nytt. Ut med den trogna arbetskraften, in med den mer formbara och troligen oorganiserade, den som bara jobbar ett par timmar i veckan.

För några år sedan slog en statlig utredning fast att anställda borde ges rätt att tacka nej till erbjudanden om omplacering till samma jobb med färre timmar, men utan att riskera uppsägning. Det skulle innebära att vissa i slutändan ändå möjligen blev uppsagda, men då enligt turordningsreglerna i Las. Det blev inget av det. Sedan gick Socialdemokraterna ihop med bland andra Centerpartiet och kom överens om att man skulle ha en ny utredning som skulle göra lagen om anställningsskydd ”mer flexibel”. ”När arbetsgivare omorganiserar en driftsenhet så att arbetstagare vars arbetsuppgifter är lika ska erbjudas lägre sysselsättningsgrad, ska arbetsgivaren iaktta särskilda turordningsregler”, blev det den gången. Sedan tvingade man parterna att förhandla i den exakta andan för att undvika lagstiftning i exakt den andan.

Hyvling prövades rättsligt först i Sverige av en Coop-butik bestämde sig för att erbjuda sina anställda sådana erbjudanden som de inte kunde tacka nej till. Handels stämde i Arbetsdomstolen men fick domen emot sig. Ingen heltidsanställning var skyddad i Sverige. Ingen deltid heller för den delen. Det var 2016. Mindre än tio år senare är hyvling ett faktum. Det måste inte göras – men det är inte olagligt. Eller så här: Det är lagligt. Alltså görs det.

H&M får, åter igen, bli ett bra exempel på ett bolag som vet hur man klämmer ur varje krona ur sin arbetskraft. Fråga bolagets vd Helena Helmersson. Hon tjänar 14,2 miljoner kronor om året. Den enes bröd är den andres död, som man säger.