Först av allt, det är inte dig det är fel på. Blir du illa berörd innebär det att dina basala vänsterinstinkter förblivit intakta trots en rejäl förskjutning av debatten under det senaste decenniet. Att du överhuvudtaget reagerar är värt att hylla och fira.
Du tillhör dem som för ett nödvändigt politiskt arbete vidare, alldeles oavsett hur aktiv du är. Även om olustkänslorna inför vissa av utspelen i den politiska debatten är jobbiga att förhålla sig till, rymmer de alltid redan möjligheten till upproret, eller ett kreativt och politiskt utlopp. Minns de argentinska mödrar till bortförda vänsteranhängare som började vandra runt Plaza del Mayo i ett tyst rop på hjälp. Militärjuntan, som kidnappat, fängslat, torterat och mördat tusentals vänsteranhängare, kallade mödrarna galna. Men sorgen och vreden över försvunna anhöriga växte snabbt till en politisk kraft. ‘De galna mödrarna’ utgör än idag en global symbol för i kampen för mänskliga rättigheter.
Mer närliggande inspiration finns att hämta i Marit Törnqvists utställning ‘Den stora saknaden’ bestående 500 små runor skriva på trä. Varje text handlar om saknaden efter en flykting som kom till Sverige 2015 men fått lämna landet igen – deporterats, flytt vidare eller inte överlevt. Varje dag twittrar Marit en bild från utställningen till migrationsminister Anders Ygeman. Han har hittills inte bemödat sig med att svara henne. Men hon fortsätter, med dagligt stöd från hundratals människor.
Tips nummer två: det är okej att bara koppla ur sig och göra något annat. Partiledardebatter har aldrig varit obligatoriska för att kunna fatta välgrundade beslut om var man står politiskt, eller hur man vill (eller inte vill) rösta. Lutar du åt vänster, läser Dagens ETC och är antirasist vet du sannolikt redan vad du kommer att göra på valdagen. Då finns ingen anledning att plåga sig i onödan. Du behöver inte ‘hänga med’ om du bara mår dåligt av det. Istället kan du ägna tiden åt något trevligare. Vi kan kalla det mentalhygien, och vi kan definitivt konstatera att du är värd det – UNNA DIG!
Aktivitetstips istället för att stirra ner i avgrunden: sådant som får dig att må bra och som gör dig mindre stressad. Någonting för kroppen och kanske också något för själen?
Ett lästips för att förstå hur obehindrat libertarianer kan glida över i fascism är journalisten John Ganz text ‘The enigma of Peter Thiel’, som med ledig hand drar upp linjerna från den spretiga italienska fascismen till några av dagens alt right-entreprenörer. Fascismen betraktas, då som nu, som en nödvändig åtgärd för att befästa och bevara olika elitgruppers intressen. Bortom rasismen och det tröttsamma hyllandet av eliter finns en gemensam fiende: demokratin. Thiel uppfattar, helt korrekt, en konflikt mellan demokratin och kapitalismen. Utifrån sin svällande bild av sig själv som en hyperkompetent teknokrat och elitperson är hans lösning är att försöka undfly demokratins, och massans, begränsningar. När svenska entreprenörer öppet börjar låta så är det dags att sluta hylla dem.
Ett tredje och sista råd: fortsätt göra din grej. Även under brinnande valrörelse skulle världen vara så mycket sämre utan det engagemang och den kunskap som finns bland alla oss helt vanliga människor. I jobbet, på gräsrotsnivå, i fackligt arbete, i vardagen. I synnerhet om valspurten skulle haverera till en orgie i rasism och populistiska utspel. Kanske är det också ett sätt att värna om sin själ.
Konsttips: Joan Miró gjorde sin grej. Under andra världskriget blir hans verk abstrakt drömska, med bilder av natten, stjärnor, figurer och cirklar. En flykt från fascismens och krigets fasor. Idag vibrerar hans ‘Konstellationer’ av historisk tyngd och är intuitivt relaterbara. Kontrasten mellan känslig lekfullhet och den brutala verkligheten blir i sig en motståndshandling.
Det kan du också unna dig.
