Listan över före detta ledande S-politiker som tagit steget från politik till kapital är vid här laget förskräckande lång och nu rymmer den alltså hela två gamla S-statsministrar.
I november kanske vi på S-kongressen får se dem sitta på parkett när socialdemokratin lägger fram sin politik. Och allt jag kan säga är egentligen: Gud hjälpe detta parti. Som tur är har väl i alla fall den gamla S-politikern Ilija Batljan sedan länge slutat besöka kongresser.
Få hade nog ändå väntat sig att just Löfven skulle gå i tjänst hos pr-firman Rud Pedersen, en av de många lobbyistfirmor med växande inflytande över politiken. Visserligen har nog ingen uppfattat Löfven som någon eldande agitator för socialismen. Men hans fackliga bakgrund, plus det faktum att han aldrig ens strävade efter någon politisk maktposition, har gjort att de flesta trott att han skulle avhålla sig från lobbyistisk drängtjänst. Men nu blir han kollega med bland annat Anders Borg.
Marcus Larsson och Åsa Pleisner skriver i sin bok ”De gränslösa; en bok om politikens skolaffärer” om just Rud Pedersen: ”En lobbyforma sticker ut när det gäller rekrytering av tunga politiker och tjänstemän med erfarenhet från vård- och omsorgssektorn.”
Nu ska tydligen firman Rud Pedersen vidga sina blickar och även syssla med traditionell och grön industri.
Jag säger det igen: Gud hjälpe det socialdemokratiska partiet. Sakta men säkert smyger sig en misstanke på. Kommer de nuvarande ledande S-politikerna om några år, när deras politiska karriärer närmar sig sitt slut, att bli mer försiktiga i den eventuella reformverksamheten för att inte sabotera sin egen väntande arbetsmarknad i lobbyistsfären?
Är det verkligen så smart att föreslå återinförd förmögenhetsskatt eller avskaffande av friskolemarknaden, när sådana förslag kan göra det svårare att få ett jobb på andra sidan?
Ja, hur kommer en Mikael Damberg eller en Magdalena Andersson att fundera kring detta när deras politiska mandat en gång löper ut? Eller som Larsson och Pleisner skriver:
”Det är också mindre troligt att politiker kommer att ifrågasätta lobbyisternas makt om de själva ser på yrket som en potentiell reservarbetsmarknad.”
Det kan faktiskt vara så att just Löfven nu sitter där om kvällarna och känner sig lite som en svikare. Att han fått stöd från en del andra S-höjdare efter sitt beslut tror jag inte riktigt hjälpt. Jag hoppas det känns riktigt obekvämt för Löfven.
För bara en dryg generation sedan var det ovanligt att gå från S-toppen till kapitalet. Varför har det ändrats så i grunden? I grunden beror det på att arbetarrörelsen försvagats enormt under de senaste 30 åren. EnSs-ledare behöver inte längre vara lika rädd för att plötsligt gå i kapitalets tjänst eftersom partiet och fackföreningarna är så mycket svagare organisationer idag. Inget muller hörs längre därifrån.
Men det är också så att just en stor reservarbetsmarknad som existerade under en stor del av förra seklet numera helt enkelt är borta. Jag har i en bok om Olof Palme hävdat att socialdemokratin under 1900-talet praktiskt taget byggde upp en dubbelmaktstruktur i det svenska samhället som på allvar utmanade det privata näringslivets herravälde. En växande offentlig sektor, tunga statliga bolag, starka och medlemsrika fackföreningar, folkbildningsrörelser, starka S-tidningar, Folkets hus och parker, Riksbyggen, ja till och med egna resebyråer.
Det fanns en stor arbetsmarknad där S-politiker kunde verka och göra karriär. Åk ut en dag och bese kursgården Vår gård i Saltsjöbaden – och du ska beskåda en värld där rörelsen i form av KF, Kooperationen, en gång visade upp sin makt och sitt inflytande. Bara konstverken som där hänger på väggarna är värda en förmögenhet.
Idag är det mesta av allt detta bortsopat. Varför skulle en ledande S-politiker, van vid en hög lön, nöja sig med att engagera sig i lokala ABF eller någon utfattig social rörelse när pengar och glans väntar i lobbyistvärlden?
Även ett antal miljöpartister tycks resonera så. Däremot är det, tror jag, nästan tomt på vänsterpartister i lobbyistvärlden. Att det där vimlar av moderater, liberaler och kristdemokrater är knappast förvånande.
Det susade till bland de sista gräsrötterna när nyheten om Löfven kom.
Gud hjälpe socialdemokratin.
