Numera svarar även delar av miljörörelsen nej på den frågan. Partipolitik beskrivs som meningslös eftersom inget parti tar situationen på allvar. Den enda lösningen är att sätta press på politikerna. Så att de tvingas att agera.
Mathias Wåg på Aftonbladet Kultur är en av dem som menar att aktivisterna tagit vid där politikerna sviker. Så här beskriver han miljörörelsens roll:
”Politik är som ett ekologiskt system. Det måste finnas en rik mylla av nätverk och initiativ, som pressar på underifrån. Partistrategernas röstjakt, väljarsonderingar och kommunikationsplaner fungerar inte utan en vildvuxen flora av folkbildning, organisering och opinionsbildning underifrån.”
Han har alldeles rätt. Men frågan är hur det går för alla dessa nätverk när det inte finns ett parti som tar tillvara engagemanget. När partistrategernas röstjakt går efter andra väljare än klimatväljarna.
I Sverige har det enda renodlat gröna partiet till viss del separerats från miljörörelsen. Den senare har velat vara oberoende och fri. Miljöpartiet har tänkt att ska man vinna val, då måste man vinna fler än de redan frälsta – men också våga kompromissa och göra kärnväljarna besvikna. Vänsterpartiet verkade länge försöka ta över MPs: roll som miljörörelsens parti men har nu börjat backa.
Resultatet är nedslående. En högernationalistisk regering kan snart bli verklighet, sju av åtta partier kämpar för billigare bensin och MP går kräftgång. Trots år av ganska intensiv aktivism ser vi en tillbakagång för miljöfrågorna.
Frågan inställer sig: kan miljöaktivister bli framgångsrika utan ett starkt grönt parti? Och kan ett grönt parti vara starkt utan miljörörelsen i ryggen?
Utan miljörörelsen har MP blivit ensamt och sårbart. Det handlar förvisso inte om särskilt många röster. Men i avsaknad av starka tankesmedjor, fackförbund och ledarsidor behöver man aktivister och fotfolk.
Men miljörörelsen har också blivit ensam, men i de politiska församlingarna. Man har försökt sätta press, men de flesta partier går ändå tvärsemot kraven om snabb och omedelbar omställning. Det är inte konstigt. När alla partier ses som ”lika goda kålsupare” betalar de värsta klimatskurkarna inget politiskt pris för att strunta i klimatet.
Miljörörelsen gör förstås rätt i att sätta press på politikerna. Men här kommer en krass sanning: Smältande isar, demonstrationer eller aktioner pressar inte politiker. Det enda som verkligen sätter press på politiker är rädslan för att förlora sina mandat. De egna riksdagsplatserna. Partibidragen.
Gröna partiers funktion har historiskt därför inte bara handlat om reformer, utan lika mycket om att utgöra ett hot mot de traditionella partierna. De gånger vi sett saker hända i miljöpolitiken har gröna partier ibland suttit vid makten. Men lika ofta har andra partier bara varit livrädda för att förlora väljare till de gröna.
Det senaste EU-parlamentsvalet är ett bra exempel. De gröna partierna gjorde sitt bästa val någonsin. Men efter valet var det konservativa och socialdemokrater som gjorde klimatpolitiken till EU:s främsta prioritet. Vad som rörde sig i huvudet på EU-ledarna var detta: om vi inte tar tag i klimatet är vi körda, de gröna springer ifrån oss.
Samma sak har vi sett i stora partiers omsvängningar i klimatpolitiken runt om i världen. Rädslan för gröna partier får dem att göra klimatet till sin huvudfråga. I dessa länder har gröna partier och miljörörelsen ofta krokat arm och gemensamt satt press på det etablerade. Omvänt kan de andra partiernas ointresse för klimatfrågan i Sverige tolkas i ljuset av detta: ingen vill bli det nya MP.
I förra veckan kom en debattartikel från 155 klimataktivister tillika några av MP:s hårdaste kritiker de senaste åren. Budskapet var ovanligt realpolitiskt. Utan MP i riksdagen blir det en blåbrun regering. Och MP är, sina brister till trots, bäst för miljön. Miljöpartisterna spratt till av glädje och spred artikeln överallt de kunde.
Det vore bra om detta var embryot till något. För miljörörelsen behöver ett parti som hotar att ta röster från de andra partierna. Och MP behöver inse att man inte klarar sig utan aktivisterna.
