Det grekiska vänsterpartiet Syriza vann en jordskredsseger i söndags. Vi som bor här uppe i Bergslagen har under flera år kunnat följa en mångårig kamp mot neddragningar, lönesänkningar och tuffa åtstramningar. I stället för att hjälpa Grekland förvärrades situationen av den påtvingade ekonomiska politiken som har dirigerats från Bryssel. Bedömare på plats har beskrivit situationen som en humanitär kris där folk inte har el, medicin eller ens mat för dagen.
Den tyska kristdemokraten Angela Merkel beskrivs ofta som huvudarkitekten bakom den sparpolitik som Grekland har tvingats att genomlida. Hennes svenske partikamrat, Lars Adaktusson, menade i SVT:s Agenda häromveckan att det grekiska så kallade ”stålbadet” är nödvändigt. Det finns bara en väg framåt. Samtidigt har greker återkommande beskrivits som ”lata” och för att ha ”levt över sina tillgångar”. Men det är ju den nyliberala ekonomiska högerpolitiken som har gjort grekerna fattigare. Och nyliberalism är en ekonomisk ideologi, inte en naturlag. Högerpolitik funkar extra dåligt när det krisar.
Syriza säger att åtstramningspolitiken har nått vägs ände. Det finns inget att skära ner på längre, någonting annat måste ske. Man har lovat att bland annat höja investeringar, minimilöner och pensioner vilket stärker efterfrågan. De senaste åren har det också växt fram en praktisk solidaritetsrörelse som står nära Syriza där människor startar sociala center i sina egna kvarter, öppnar vårdcentraler för dem som inte har råd att betala och ser till att hungrande människor får mat. När människor har förlorat hoppet till politiken blir dessa aktiviteter dubbelt viktiga. Symboliskt var också att när Syrizas nye premiärminister svor eden var det med handen på den grekiska konstitutionen och inte, som tidigare, på bibeln.
Jag kan inte låta bli att jämföra Greklands situation med Bergslagens. Trots att det inte är jämförbart på riktigt kanske det finns något att lära. Kritiken och den djupa frustrationen över åtstramningspolitiken känner vi igen. Det är svårt att tänka sig att det kan bli mycket sämre än vad det har varit har jag hört många säga i Hällefors de senaste åren, precis som det har sagts i Grekland. Där är det nynazistiska partiet Gyllene gryning landets tredje största. Man går öppet till attack mot ”islamfascister” och ”massinvandring” som påstås utplåna den europeiska identiteten. Här finns mer välkammade sverigedemokrater, men tyvärr med en liknande populistisk retorik.
Vi kan också skymta att där vänstern går framåt så pressas populisthögern tillbaka. I Hällefors och Nora där Vänsterpartiet gick fram starkt i senaste valet är Sverigedemokraterna relativt svaga. Om vi jämför med Lindesberg och Kopparberg är situationen den omvända. När Syriza i söndags gick fram kraftigt minskade nazisterna sitt stöd bland väljarna från 9,4 procent i EU-valet till drygt 6 procent. Vänstern verkar vara den tryggaste försäkringen mot populisthögern.
Utmaningen för vänstern i Grekland är enorm. Jag är inte alls säker på att man kommer att lyckas att leva upp till alla utfästelser. Man ska samarbeta med ett relativt litet högerpopulistiskt parti som ligger långt ifrån ideologiskt men utifrån samma syn på vilka åtgärder som behövs. I Bergslagen finns också en hel del samarbetskrumbukter. Det grekiska folket signalerade vänsterut att man vill något annat och kanske kan det gå lite bättre nu för Grekland. Så gjorde även väljarna i Nora och Hällefors, men det fick olika utfall. I Nora bildade man en styrande koalition med Socialdemokraterna. I Hällefors hamnade Vänstern i opposition efter att Socialdemokraterna valde att samarbeta högerut. Kan det gå lite bättre här också om det vill sig väl? Hur det verkligen blir lär framtiden snart utvisa.
