Det vi nu bevittnar är en återgång till tiden före välfärdsstat och generell välfärd. Det borgerliga samhället prövade för ett sekel sedan att lösa de sociala problemen med just frivillighet. Det fungerade inte. Nu är vi tillbaka där.

När välfärden blir selektiv istället för generell kan vi vara säkra på en sak: Misstron mot de fattiga kommer att öka. Stigmatiseringen tilltar. Och bland breda väljarskikt kan viljan att betala skatt minska – varför ska pengar gå till slashasar?

Det finns massor av människor i den ideella sektorn som gör ett fantastiskt jobb. Ja. Jag vet det. Men det är fruktansvärt viktigt att på de olika frivillig- och hjälporganisationerna alltid ställa kravet: Slåss för offentlig välfärd som huvudlösningen! Påpeka att försörjningsstödet behöver bli mer generöst! Att a-kassan höjs! Att en ekonomisk politik genomförs som sänker arbetslösheten! Ni som sitter i ledningarna för olika organisationer som hjälper utsatta i nödlägen: Nöj er aldrig med filantropin, hur bra det än känns att få hjälpa människor i nöd! Kräv alltid att politiken löser dessa frågor lika för alla, och inte via filantropi!

Annars har vi snart en permanent, från andra avskiljd underklass, som ömsom föraktas och ömsom ömkas.

Del 1: Familj tvingas be om mat – på Facebook

Del 2: Giving People: ”Finns inget välfärdssystem längre”

Del 3: Greider: ”Vi ser en ny underklass bildas”