Monarkin spelar på mycket starka behov av tillhörighet som vi behöver vara medvetna om. Vanligen tillmäter vi autonomifaktorn, individens egna fria val, ett mycket stort värde i samhället. De flesta hyllar principen att barn själva ska få välja yrke, partner och tro – och vi ondgör oss över grupper som inte respekterar barnens rätt. Men när det kommer till kritan är stora grupper beredda att rucka på den principen när utsikterna för en förstärkt känsla av gemenskap och tillhörighet i form av kungliga bröllop, dop och begravningar lockar.
Det är dags att befria kungafamiljen. Medlemmarna i kungafamiljen saknar den grundläggande mänskliga rättigheten att styra över sina egna liv. Att avskaffa monarkin är en medmänsklig fråga. För som det är nu när uppdraget ärvs, medför att kungahusets barn berövas sina demokratiska rättigheter direkt vid födelsen. Barnen stängs in i ett religiöst, intellektuellt, kulturellt och socialt fängelse som hindrar dem att utvecklas fullt ut som människa.
Barnkonventionen ska bli lag den 1 januari 2020. Det borde ju betyda att FN:s konvention om barns rättigheter nu äntligen på riktigt kommer att omfatta alla barn i Sverige, oavsett vilken familj de föds in i.
Monarkin bryter mot barnkonventionen: Barnen Bernadotte kan inte gå med i ett demonstrationståg, skriva en debattartikel eller knappt ens heja öppet på ett särskilt lag i hockey eller fotboll. De kan inte heller välja vilken religion de vill, eller ens välja att inte tillhöra någon alls.
Till skillnad från alla andra i Sverige är Victoria född till att i framtiden ärva ett offentligt ämbete. Tanken är att hon, precis som Carl Gustaf Bernadotte, ska bli statschef genom blodsarv. Det borde inte vara acceptabelt i en demokratisk stat. Offentliga ämbeten ska vara öppna för alla medborgare och ske genom val – inte släkttillhörighet.
Att arbeten som undersköterska, lärare eller polis skulle gå i arv är en helt befängd tanke. Ingen kan väl heller tänka sig att statsministeruppdraget skulle hållas inom samma familj.
Sedan 1921 har vi allmän och lika rösträtt i Sverige. Vårt samhälle bygger på demokratiska principer och vårt politiska system på att vi alla får välja våra företrädare.
Men det finns en funktion som fortfarande är undantagen från principen om folkstyre och det är Sveriges statschef. Monarkin är en kvarleva från den tid Sverige var ett enmansstyre och kungen var allsmäktig. För alla offentliga tjänster gäller att de ska tillsättas utifrån kunskap och kompetens. Det borde vara självklart att ingen ärver sitt ämbete längre.
Monarkin är politisk och måste ersättas av en republik där alla offentliga ämbeten tillsätts på demokratisk väg. Då kommer Victoria – som alla andra medborgare i Sverige – att få tycka, tro och säga vad hon vill.
Sveriges befolkning är värda ett parlamentariskt styre som kan efterleva en av Sveriges viktigaste lagar, nämligen regeringsformen som stiftades 1974 och uppger att ”all offentlig makt utgår från folket”.
I en demokratisk stat där alla ska vara lika inför lagen är det omöjligt att ämbeten går i arv. Detta underminerar demokratins grundläggande principer.
För mig är alla människors lika värde och demokrati otroligt viktigt. Då är monarkin en omöjlighet. På demokratisk väg ska vi sträva mot att Sverige blir en parlamentarisk republik.