Socialdemokraterna gick till val på att avskaffa visstiderna. Nähädå, sa till exempel Timbro och ryade om att visstid var vägen till jobb. Det kan ju låta hoppingivande – nånstans ska man ju börja. Det är bara det att så många får börja så väldigt många gånger... Idag vet vi att visstider försätter arbetstagare i beroendeposition och gör rättigheter oåtkomliga för dem som inte kommer åt ett tillsvidarekneg. Det finns fler fällor att trilla i.

Ett av kapitlen i “Lösa förbindelser – om kampen för fasta förhållanden i handeln” påtalar omfattningen av hur också Arbetsförmedlingen skapat en lågprismarknad för privata arbetsgivare. Mikael Färnbo jämför hur de 20 miljarder som myndigheten under ett år bjöd arbetsgivarsidan på, genom sådant som nystarts- och instegsjobb, motsvarar en kostnad nära hela den för polisväsendet. En form av nästanjobb som erbjuds desperata arbetslösa dumpar priserna på arbetskraft och stänger dörrar till hederliga anställningar. Vi har sett det i olika varianter. Fiaskot Fas 3 verkar visst ha fallit i glömska redan. Men misslyckandet drabbade ju inte arbetsgivare, utan var snarast bara ett straff för dem som utnyttjades.

I dag skäms rekryteringsföretag inte för att släppa igenom annonser som kräver att den sökande har anställningsstöd, någon fot in på arbetsmarknaden behöver det ännu inte innebära för det.

Där är vi. Och borgerligheten vill förstås att Arbetsförmedlingen privatiseras den med. Likt fem män i lustiga hattar runt tjuren Ferdinand står bland andra C- och L-företrädare och tjoar “Splendido! Honom ska vi ha!”.

Ferdinand vill inte. Ferdinand är rätt jäkla tung och trött faktiskt. Det innebär inte att det rätta är att skicka in honom på arenan för att bli till småbitar.

Inte ens innan utredningen om en omstrukturering av Arbetsförmedlingen färdigställdes visade något på att privata företag skulle lösa uppdraget bättre. Men nu är det då inte budet från den som utrett myndigheten och formulerat åtgärdsförslag som gäller, utan den berömda servettbudget som högerpartierna hann ställa till sådan skada med. Sak samma om det hjälper, ut med det gamla och in med det nya så länge det nya är privat. Värt att minnas är att hela 60 procent av Arbetsförmedlingens verksamhetskostnad redan går till privata aktörer.

Än fler privata aktörer ska alltså slussa ut till den arbetsmarknad som närbesläktade entreprenörer och företag med framgång fragmentiserat. Alla är med på att arbetsmarknaden förändrats, alla hade inte behövt vara överens om att anpassningen till den är att backa det arbetsrättsliga bandet. Kalla det ansvarstagande eller kalla det borgerligt men för att få komma med på mittpartiernas kalas har Stefan Löfven mumlat bort arbetsrätten än mer. Och nu ser borgarna ut att ha släpat ännu en myndighet till slakt. En administrativ roll, men ingen förmedling ska det bli kvar av kolossen.

Arbetsförmedlingen behöver krafttag och nya reformer, det var ju därför en utredning tillsattes.

Stånga mig, sparka mig, gör nånting. Men privatiseringarna har inte tjänat folk utan företag. Visst, jag kan beställa mediciner på nätet, men om jag behöver astmamedicinen på en gång så kan jag få stå i kö på sisådär tre-fyra apotek innan jag har den i handen. I Göteborg har ytterligare en privat vårdcentral just visat sig katastrofal, barn for illa på köpet. Liksom för havererade privatskolor får det offentliga rycka ut och försöka göra rum för dem som plötsligt står utan sin “utförare” av samhällsservice. Valfrihet vrålar pikadorerna medan krislösningar måste trollas fram.

På DN Debatt konstaterade regeringens särskilda utredare Cecilia Fahlberg att det finns brister på alla nivåer att åtgärda inom Arbetsförmedlingen. Hon skriver att styrningen varit ryckig och kortsiktig och drar slutsatsen att det beskurit myndighetens möjlighet till egna prioriteringar. Åtgärdsförslagen baseras på en fortsatt blandmodell med privata inslag, men med omfattande omtag.

Bland annat föreslås ny instruktion, nya befogenheter, en ny statlig myndighet med löpande ansvar oavsett regeringskulör, en lång rad åtgärder som därtill skulle spara 1,5 miljard skattepengar. Men i veckan gjordes en hel massa arbetsförmedlare arbetslösa. Entreprenörerna ska in, låt skattepengarna rulla – kosta vad det kosta vill.