Hur vi förflyttar oss, när vi förflyttar oss och om vi över huvud taget måste förflytta oss har visat sig vara avgörande i coronapandemin. De med kontorsjobb som har kunnat jobba hemma. De har möjligtvis klagat på tristess och dåliga arbetsställningar, men har kunnat undvika trängsel och smittsamma miljöer. De som istället måste ta sig till en arbetsplats, ofta för att hålla samhällsviktiga funktioner igång, har dag efter dag tvingats ut med hälsan och, ja, livet som insats. Det gäller inte minst för de som kör den kollektivtrafik som är nödvändig för miljoner människor. Busschaufförer finns bland de yrkesgrupper som har drabbats allra hårdast av covid-19. Det visar SCB:s sammanställning.
Nu blöder kollektivtrafiken. Det berättade vi i Dagens ETC igår. Hemmajobb och rekommendationer om att undvika kollektivtrafiken har haft önskad effekt. Resandet har minskat. Med den konsekvensen att också biljettintäkterna, som står för ungefär hälften av kollektivtrafikens intäkter (det andra hälften är skattefinansierad), har minskat. Flera regioner flaggar för att neddragningar i trafiken kommer att bli nödvändiga om inte staten skjuter till pengar. Region Skåne har redan tvingats dra ned.
Igår kom det larm om extrem trängsel när skolorna drog i gång och många arbetsplatser var i full verksamhet igen efter sommaren. Att istället öka antalet turer i rusningstrafik, för att minimera riskerna för smitta, är uteslutet. Nu gäller det att minimera hålen i regionernas budgetar, som redan är hårt pressade av de livräddande insatserna inom vården.
Många regioner tvingas nu vädja till invånarna att välja andra transportmedel. Vi vet vad det betyder. Att många väljer bilen. I en tid när vi mer än någonsin behöver öka kollektivtrafik och minska bilresandet, för att hantera den klimatkris som vi kommer att leva med även när det finns ett vaccin mot covid-19.
De satsningar som har gjorts de senaste åren på att få notoriska bilkörare att välja bussen riskerar att gå om intet. Hur ska de kunna övertygas om regionernas underskott leder till färre avgångar och mer trängsel?
Nu presenterar forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), sin lösning på problemet. Fördubbla priset på biljetterna. Då för regionerna större intäkter samtidigt som resandet minskar. Med hela 40 procent enligt forskarnas beräkningar. ”Denna kunskap skulle nu kunna nyttjas för att minska trängseln”, skriver forskarna i en debattartikel i Svenska Dagbladet. De konstaterar visserligen också att vissa grupper riskerar att drabbas oproportionerligt hårt av en höjning. Låginkomsttagare. Alltså de som använder kollektivtrafiken mest. De som inte kan välja bilen. Som inte kan välja att stanna hemma. Som har får lång resa från förorten till arbetet som städare på sjukhusen för att kunna välja cykeln. De som inte kan flexa och välja en annan tid att resa. Kostnaden för den krisande kollektivtrafiken skulle alltså läggas direkt på de med lägst inkomster. Samtidigt som de med högst inkomster kan stanna hemma eller ta bilen, kanske med pausad eller slopad trängselavgift också, vilket högern i SD:s ledband har föreslagit.
Det är så klart en helt oacceptabel lösning. Och tyvärr en lösning som flera regioner kommer tvingas att ta till om inte staten skjuter till pengar.
Coronapandemin blottar gång efter gång ojämlikhetens effekter. Hur de som är längst ned får stå för kostnaderna för säkerheten. Med livet som det yttersta priset.
Det enda rimliga är att staten finansierar kollektivtrafiken fullt ut i hela landet. Via skatten. Så kan höginkomsttagare få bidra till att att de som måste ta sig in till sina jobb kan göra det tryggt, säkert – och gratis.
I Dagens ETC har vi flera gånger visat att nolltaxa i kollektivtrafiken, trots en höjning av skatten, skulle bli billigare för alla utom för de som tjänar allra mest. I de räkneexempel vi har använt har vi utgått från en höjd landstingsskatt. Men i den pressade situation som alla våra regioner befinner sig, och befann sig i redan före coronapandemin (åtta av tio regioner planerade besparingar), så är det inte rimligt att det ska ligga på varje region. Skatten kan ändå behöva höjas för att klara vårdtyngden och invånarna ska inte behöva välja på livsnödvändig vård eller livsnödvändiga transporter. Nej, det här är en fråga för staten nu.
Och det är ingen tvekan om att pengarna finns. Ett första steg skulle kunna vara att dra tillbaka hela rut-bidraget till landets höginkomsttagare. Bara de nya tjänsterna, som tvätt och strykning, kommer att kosta staten över en miljard varje år. Utöver de dryga fem miljarder som som rut-bidraget redan kostade staten under 2019. Och då har vi inte ens börjat prata om rot-bidraget.
Jämlikheten är på agendan. Nu kan vi göra den till verklig politik. Och tillgång till säkra, klimatsmarta och gratis transporter för den som får samhället att gå runt är verklig jämlikhet.
