Moderaterna går på om att integrationsproblemen i Sverige är ”oöverskådliga”, med segregation, dåliga kunskaper i svenska, gängkriminalitet och hedersförtryck som resultat. Migrationen måste därmed i princip strypas. För alla integrationsproblem kommer utifrån.

Att integration skulle vara en process som går från två håll, ”där både invandrare och infödda ska integreras i ett nytt multikulturellt samhälle” är en ansats som leder fel, enligt Moderaterna och presenterar sedan 100 punkter för en ny integrationspolitik som ”ska vara bra för Sverige”.. Med krav på svenskkunskaper, egen försörjning, krav på samhällskunskaper, kortare etableringstid, visitationszoner, utlänningskontroller och språkförskola. Slutsats: Så blir invandrare integrerade.

När coronapandemin för ett år sedan visade sig slå extra hårt mot förorter med hög andel utrikes födda och hög andel låginkomsttagare avslöjade sig Kristdemokraternas Ebba Busch. I en uppmärksammad debattartikel skrev hon att den här smittspridningen och den höga dödligheten i princip hade kulturella orsaker. Regeringen betedde sig nämligen som om alla vore som de som är födda och uppvuxna i Sverige – ”homogent auktoritetstroende och socialt distanserade sen födseln”. De i förorten är helt enkelt inte tillräckligt integrerade. Hade de varit mer svenska hade dödligheten varit lägre, får vi anta att Busch menar.

Liberalerna använder integrationen som främsta argument för att byta sida i politiken och öppna för stötta en borgerlig regering som tar stöd av SD. När partiet spelade ut språkkrav för medborgarskap som ett kort i valrörelsen för nästan 20 år sedan anklagades Liberalerna för att fiska i grumliga vatten. Nu vill Liberalerna sätta sig i samma regering som just dessa fiskar. Utsatta områden ska enligt partiets program försvinna, framför allt genom att människor inte ska tillåtas att bosätta sig där. Personer med försörjningsstöd ska inte få flytta in. Vart de ska ta vägen istället får vi inga svar på. Det är integration på liberaliska.

Vad SD vill vet vi. Här betyder integration inget annat än att människor ska skickas ut från Sverige. Att ens sträva efter integration verkar alltså onödigt, eftersom du ändå aldrig helt och fullt blir en del av Sverige.

Det är kapplöpning mot botten och ingen verkar veta om det verkligen finns en botten.

Ansvarig minister Morgan Johansson (S) hade kunnat välja en annan väg. En där han betonar att det här handlar om att ge människor som flyr undan krig och katastrofer ett skydd. En där han säger att utsattheten i förorterna framför allt är ett fattigdomsproblem och inte ett kulturellt problem. Men det gör han inte. Han skryter om att lägga fram ett förslag på migrationslag som ”är den stramaste på 40 år” och som bygger på att integrationen ska fixas med hårdare försörjningskrav och språkkrav.

Miljöpartiets Märta Stenevi, vars företrädare Åsa Romson föll i tårar när den tillfälliga migrationslagen infördes 2015, får nöja sig med att ha fått med ”en ventil” i systemet som i undantagsfall kan ge särskilt ömmande fall, som barn som levt hela sina liv i Sverige, rätt att stanna.

Varför nöjer sig MP med det?

I Agenda ger Märta Stenevi svaret: riksdagsmajoriteten.

Men hur vänder man en sådan majoritet? Genom att alla fortsätter att tala om samma sak och bara nämna integration utan att förklara vad det är vi menar eller genom att ställa andra frågan? Den första frågan vi kan ställa oss då är hur svenskt det egentligen är med integration? Hur integrerade är de svenskar som väljer bort både bostadsområden och skolor när andelen med utländsk bakgrund blir för hög?

Och det svenska språkets stora betydelse, gäller den även alla de som placerar sina barn i de allt mer frekventa friskolorna som erbjuder undervisning på engelska i alla ämnen?

Vad är över huvud taget svenska värderingar? Är det jämställdhet mellan män och kvinnor i ett land där en före detta justitiekansler får fri tillgång till att sprida sin version efter att ha anmälts för våldtäkt, samtidigt som den kvinna han erkänner att han ”kladdat på” får löpa gatlopp i media? Är det jämlikhet när det visar sig att föräldrarnas utbildningsbakgrund och inkomst spelar allt större roll för hur det ska gå för barnen i livet. Är det att jobba hårt och göra rätt för sig när Sveriges rikaste kan komma undan skatt genom att placera pengarna i skatteparadis och samtidigt fråga sig vad fan de får för pengarna?

Att strypa migrationen och kräva egen försörjning har ingenting med att skydda något svenskt att göra, även om det giftet i retoriken har tillåtits sprida sig från SD och ut över resten av den svenska politiken. Vi har ingen ”värderingskris” orsakad av stor invandring, som Ebba Busch vill hävda. Vi har, precis som hela världen, ett samhälle i ständig förändring där inget är givet om vi inte kämpar för det. Där att stå upp för ett öppet samhälle som med stor solidaritet och humanitet erbjuder många människor skydd från krig och förföljelse är lika svenskt som något annat. Och där strypt migration och försörjningkrav framför allt är ett sätt för de privilegierade att skydda sina privilegier. Det skulle vi kunna prata om.