Vi kan börja med att erkänna att det är svårt att förstå. Vi ser ett land på andra sidan gränsen som har allt vi önskar oss. En progressiv omfördelningspolitik, en offensiv kulturpolitik och en väldigt låg arbetslöshet jämfört med Sverige. Då borde ju allt vara bra.

Dessutom trodde vi goda vänstermänniskor tillika antirasister att om norrmännen dittills inte förstått det uppenbara så borde de göra det efter Utöya: det går inte att rösta på Fremskrittspartiet.

För visst trodde vi väl det, att Utöya skulle leda till en radikal vänstersväng eller åtminstone till att detta stora högerextrema parti skulle utraderas. Istället har SV, Vänsterpartiets systerparti närmast halverats, Miljöpartiet tog sig in med två mandat, trots högre siffror under valrörelsen och Arbeiderpartiet blir förvisso största parti men förlorar nästan 5 procent av rösterna. Det går inte att hävda att det är ett bra resultat.

Fremskrittspartiet förlorar 7 procent men har ändå nästan 16 procent vilket inte är dåligt för att vara ett islamofobiskt, flyktingfientligt extremhögerparti. Och de kommer ta platser i regeringen. Segraren är Höyre och partiledaren Erna Solberg som har skinit som en sol hela valrörelsen. Det är svårt att bilda koalitionsregering sa hon glatt ett par dagar innan valet. Helt obesvärad av att hon ska ge ministerposter till det parti där utövaren av massakern på Utöya under många år kände sig hemma.

I Sverige har vi under flera år nött teorin om att det är arbetslösheten som gör att folk röstar på Sverigedemokraterna, en ekonomisk osäkerhet skapar det som kallas för främlingsfientlighet. Men den analysen kraschar totalt i Norge. Där är ekonomin på topp och 16 procent röstar på ett rasistiskt parti. Vi verkar på något sätt mena att de inte har något att skylla på medan vi har dåliga tider, arbetslöshet och ja och vadå? Dåligt väder?

Vi har haft en borgerlig regering de senaste två mandatperioderna, oppositionen i Sverige är politiskt lam och det största partiet, Socialdemokraterna, verkar vägra höja skatter. Stockholm, landets största stad och en av världens vackraste städer verkar för alltid förlorad till högern. Norrmännen har blivit tokiga men vad gör det oss till – permanenta dårar?