Tyvärr har det inte gått särskilt bra – det har gått katastrofalt dåligt. Om detta råder enighet över hela det politiska spektrat, och en majoritetsopposition är dessutom redo riva upp beslutet. Det svårt att förstå hur det kunnat bli så här – beror situationen på algoritmer, inkompetens hos tjänstemän eller naivitet hos politiker?

Redan förra året när reformen sjösattes hamnade mängder av barn helt utan skolplacering, trots skolplikt. Då utlovades bättring. Men i år fortsätter kaoset. Över 1 000 elever har inte fått plats på något av sina alternativ och har istället placerats någon helt annanstans. Förtvivlade vårdnadshavare vittnar om hur barnen hamnat på skolor med upp till två timmars restid per dag, om hur barn slits från sina vänner och gråter över att vara den enda som inte får gå vidare till nästa årskurs tillsammans med kompisarna. Överklaganden väller in och grundskoleförvaltningen dränks i upprörda samtal och mejl.

Digitala stödsystem, barnrika områden, och rivna stadsdelsgränser är några av förklaringarna som man själv anger. Men barnrika områden är knappast någon nyhet i Majorna-Linné. Det är inte heller någon nyhet att vissa skolor är mer attraktiva med många sökande. Så varför fungerar det inte?

Ett av svaren finns möjligen i Skolkommissionens utredning, som ligger till grund för att göra skolvalet obligatoriskt. Utredningen syftade till att analysera och föreslå åtgärder för att minska skolsegregationen och öka likvärdigheten bland skolorna. Ett av flera och långt viktigare förslag var att införa ett obligatoriskt skolval, för att inte enbart elever med välutbildade och välinformerade föräldrar aktivt ska välja skola.

I en i övrigt väl genomarbetad utredning är det här förslaget det svagaste. Studier, som knappast är okända, pekar på att det aktiva valet snarare befäster status quo. Därmed blir skolsystemet en motor för segregation, där elever brutalt och obönhörligen sorteras efter socioekonomisk bakgrund. I ett landskap där både likvärdighet och antalet skolplatser ännu utgör ett bekymmer blir det därför vanskligt att sjösätta reformen.

Där skolan tidigare särskiljde elever som förberedde sig för högre studier från dem som gick till kortare yrkesutbildningar, sker nu uppdelningen genom obligatoriska fria val. Det är en våldsam process som mynnar ut i ojämlika livsmöjligheter. Det sker också någonting fasansfullt i själva gallringen där barn tidigt lär sig att den ljusnande framtid inte är deras, att andras försprång aldrig går att hämta in, att de alltid kommer ha ‘fel’ bakgrund och inte kan räkna med läxhjälp hemma.

Lärare och fritidspedagoger sliter dagligen för att motverka och kompensera hur det sociala arvet spelar mot skolväsendet, medan skolsystemet och övriga samhället i många avseenden är riggat mot dem. Detta är vad som fick en lärarvikarierande kompis att sluta i ren förtvivlan över den självbild hans elever hade redan i tidiga tonår. Barn som inte ens kommit ut i livet visste redan att de inte var välkomna någonstans. Skolans kompensatoriska uppdrag gick inte att utföra.

Mot bakgrund av hur friskolor redan sitter med egna kösystem och väljer ut elever, och ett kommunalt skolutbud med ojämnt söktryck, är det obegripligt varför Göteborg valt den här vägen. Man kunde ha sneglat på Kalmar kommun, som utredde frågan och fann att segregationen snarare ökade i med ett aktivt skolval. Man kunde ha tagit del av studier som visar att föräldrarna utifrån elevsammansättning snarare än skolresultat. Man kunde ha lyssnat på fackets kritik i Växjö, som varnar för att likvärdigheten går förlorad.

Men nu gjorde man inte det och resultatet innebär ett misslyckande på alla nivåer – från den politiska ordergivningen till det konkreta utförandet där skollagens fixering vid fågelvägen sätter tusentals barn i en svår situation.

Kanske finns svaret till kaoset i Växjö, som befinner sig i samma situation. För Torgny Klasson (L), en av dem som drev igenom aktivt skolval, saknar argumentationen kring minskad segregation bäring.

“Vi tror inte att skolvalet i sig påverkar segregationen vare sig positivt eller negativt. Däremot tror vi att det är bra att människor blir aktiva”, säger han till SVT.

Detta är ren ideologi, där en kärlekslös algoritm utgår från fågelvägen och placerar ut barn utan hänsyn till vare sig kompisgrupper eller restider, i kommuner som inte förberett fler platser på populära skolor eller i barnrika områden. Men som framför allt förbiser Skolkommissionens strävan efter likvärdighet.

Växjöliberalen ställer oss inför ett våldsamt status quo att acceptera. Precis som de 15-åringar som redan vet att samhället inte har någon plats för dem och som bär den bilden av sig själva in på bara skinnet.

Det är svårt att vara en liten människa.

Därför undrar jag hur dessa barn kommer att döma oss i framtiden.