Kanske reagerade inte så många på den tiden? Vem kunde ana vart det skulle barka hän? Idag har 700 000 personer i Sverige tecknat en privat sjukförsäkring och intresset har ökat markant under pandemin.

Utvecklingen är en del av en global trend. Studier visar att det i länder med en hög andel privata sjukvårdsförsäkringar, som USA, Australien och Nya Zeeland, är enklare att få tillgång till vård om du är höginkomsttagare än om du är låginkomsttagare. Men det finns också undantag. I Kanada till exempel, har man bestämt sig för att förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar för att kunna garantera en jämlik tillgång till vård. Varför? För att privata sjukförsäkringar undergräver vår gemensamma sjukvård. Försäkringarna utesluter gamla, fattiga och sjuka i enlighet med affärsidén att skapa lönsamma försäkringskollektiv av unga, friska och arbetsföra personer. Utvecklingen drivs på av den privata välfärdsindustrin och försäkringslobbyn som i dagsläget saknar starka motkrafter.

I Sverige har denna utveckling kritiserats hårt – inte minst eftersom gräddfilen för de som har en privat sjukförsäkring innebär ett lagbrott (vård efter behov gäller enligt hälso- och sjukvårdslagen) – och till slut tillsatte regeringen en utredning, 2020. 

Men när utredningen lade fram sitt slutbetänkande till socialministern i oktober 2021 saknades det, efter ett års utredande, skarpa förslag om exempelvis förbud mot att privata vårdgivare kan ge förtur till patienter med privat sjukvårdsförsäkring i skattefinansierad vård.

I förra veckan kom nyheten att regeringen gör ett omtag med den kritiserade utredningen och utser en ny utredare – vilket är bra!

Den nya utredningen, som ska vara klar den 30 juni, har två tillägg att jobba efter:

• En privat vårdgivare som har avtal om hälso- och sjukvårdstjänster med en region får inte ta emot patienter vars vård finansieras med en privat sjukvårdsförsäkring, och omvänt.

• En offentligfinansierad vårdgivare får bara ta emot remitterade patienter från privata vårdgivare om den privata vårdgivaren har avtal om hälso- och sjukvårdstjänster med en region.

Syftet är att förhindra att försäkringspatienter kan få förtur till vård som är skattefinansierad.

När Eva Erlandsson (senior ekonom på branschorganisationen Svensk Försäkring som satt med som expert i den tidigare utredningen om sjukvårdsförsäkringar) intervjuas om den nya utredningen i Dagens nyheter, vill hon inte spekulera i konsekvenserna för försäkringsbolagen, men säger att vårdgivare kan kringgå en stopplagstiftning genom att öppna två olika bolag – där det ena tar emot patienter från det offentliga, och det andra försäkringspatienter.

Frågan vi måste ställa oss är alltså om en stopplag räcker? För att permanent komma till rätta med brottet mot hälso- och sjukvårdslagen krävs även ett förbud mot vinstdrivande aktörer i sjukvården. För det är i grunden vinstdrivande aktörer som har möjliggjort framväxten av försäkringsindustrin inom svensk sjukvård. Det var privatiseringen av driften, med början på tidigt 1990-tal, som skapade förutsättningar för ökad privatisering av finansieringen via privata sjukvårdsförsäkringar.

Försäkringsbolagen är beroende av privata vårdgivare som, i huvudsak, är offentligt finansierade. Utan sin offentliga finansiering skulle de privata vårdgivarna inte klara sig. Och utan dessa privata – men offentligt finansierade – utförare i massomfattning, på alla vårdnivåer och i alla landsändar, hade försäkringsbolagen inte haft någonstans att skicka sina 700 000 kunder.

Hur kan det vara så svårt för politikerna att fatta ett beslut om vinstförbud inom sjukvården? Vi vet ju att det har stöd av en majoritet av väljarna.