De flesta politiskt ansvariga säger idag att vi ”måste förändra vår konsumtion”. Men vilka förändringar vill de genomföra för att skapa denna nya konsumtion? Finns det planer på att H&M och liknande förstörelsebolag med skatt och reglering ska tvingas ställa om till att leverera kedjor av lokala skräddare och sömmerskor istället för slit-och-släng-produktion med enorma utsläpp från globala industrier? Kläder som hantverk, en gammal idé som kanske är precis det vi behöver idag? Dyrare kläder man inte slänger efter en säsong är billigare i längden.

Nej, det finns ingen verklig omställningspolitik här.

Det finns bara rop på att alla borde leva mer hållbart.

Det mesta som kallas hållbart är saker som vi gjorde förr och som kan uppdateras med vår nya teknik. Ta torghandeln som förstörts av en monopolisering (alla säljer exakt samma sak från samma leverantör). Ibland får jag frågan varför inte de lokala odlarna syns på den lilla stadens torg och alla blir förvånade när det enkla svaret är att kostnaden att ha någon som står på torget blir dyrare än intäkterna från frukt och grönt för bonden. Men det finns ju lösningar, rekoringar är något som växer runt landet, det är beställningar via sociala medier och så träffas man en halvtimme på en ful parkeringsplats och hämtar det man beställt. Det är suverän kvalitet och utan långa transporter. Lustigt nog motarbetas det här av kommuner som inte ger rekoringarna tillstånd att låna torget (som ju är deprimerande tomt i city numera, det mesta som handlas köps i köplador i städernas utkant). Politiken försvårar för embryon till omställning eftersom politiken handlar om att stödja det lokala ”näringslivet” vilket i de flesta fall blir Ica-koncernen och liknande. Det lokala är då bara del i en global vinstmaximeringskedja. 

Hållbarhet och ny konsumtion är saker som aldrig blir politik eftersom de direkt ingriper i det näringsliv som skapats.

Så vad är de goda nyheterna?

Det finns en skärningspunkt i alla diagram om omställning där det goda accelererar snabbare än det förstörande. Oftast sker det trots politiken, inte på grund av den. Och när den sker förvånar den alla, trots att den beräknats och berättats många gånger av både forskning och aktivister. Ta den revolution du har runt dig vad gäller trafik just nu. Idag är en tredjedel av alla nya bilar riktiga elbilar, om något år är det hälften – och sedan fortsätter det. Runt 2030 kommer då hälften av den aktiva bilflottan vara eldrift. Det vill säga vi halverar rakt av utsläppen, precis som vi ska enligt IPCC. Det här var otänkbart för bara ett år sedan i den allmänna diskussionen. Det bästa den som behöver en bil kan göra är idag att byta till el, alla andra lösningar är bara fortsatta utsläpp från driften. (Och köp av en gas- eller dieselbil är nog det sämsta en privatperson kan göra ekonomiskt idag. Den tappar snabbt värde.) 

Lustigt nog är eldrift enklast i glesbygd, där finns nämligen elkontakter överallt, med en enkel app skulle alla enskilda hus, korvkiosker, handlare, bönder med mera kunna vara laddplatser genom att sälja laddning från vanliga trefaskontakter. (Jag har aldrig haft laddproblem själv i glesbygd. Och jag har kört på enbart el i tolv år nu.) Det är inte ny infrastruktur som behövs i första hand, det är att använda den vi redan har.

Men elbristen då? Nej, det blir ingen elbrist. Det räcker med att stänga av landets raffinaderier så har vi sparat el motsvarande alla nya elbilar för regionen runt raffinaderiet. På samma sätt kan enorma mängder el sparas genom att inte tillverka engångsplast, inte tillverka allt detta papper, inte slösa bort energin (framför allt värmen) i produktion. Det är lätt att göra el från värme.

Alla de scenarior jag läst om omställning till 2030 eller 2045 är deprimerande kalkyler eftersom de nästan alltid är framtagna för att tillfredsställa alla näringslivsintressen. Det blir lite putsat överallt men då missar man att klimatomställningen handlar om väldigt enkla saker som byter system. Och när man byter system så krossas det gamla samtidigt som förändringen går mycket fortare än någon räknat med.

Just nu snurrar siffran 40 procent på sociala medier. Den handlar om olja, kol och gas och berättar att alla transporter mänskligheten gör till 40 procent handlar om att transportera denna energi. 40 procent av alla båtar kör olja, kol eller gas. Gissa själv hur många långtradare som åker genom landet för att frakta fossil energi. 

De som vill minska bilism och trafik (vilket är bra) behöver därför inte oroa sig för eldriften, den kommer automatiskt minska världens transporter med 40 procent bara genom att det blir onödigt att frakta fossil energi. Snabbt!

Det här gäller all omställning. Omställningen skapar mera omställning av sig själv.

Men den börjar inte med globala transportflöden, den börjar med att tillräckligt många medborgare byter till eldrift.

Precis som med den lokala maten.

Byter vi till bonden själv som matleverantör så har vi snart även där ett lokalt självspelande piano.

Goda nyheter.

Använder vi den makt vi har så ändrar vi allt.

Framför allt när någon påstår att det inte går.