Nyligen publicerades en studie i Proceedings of the National Academy of Sciences som visar att människan hittills utrotat sju procent av alla kända djurarter på jorden. De flesta av dessa har inte hunnit fångas i så kallade rödlistor. Människors skövlande av biologiska livsmiljöer och införande av främmande arter i ekosystem är orsakerna.
En annan återkommande varning gäller människans påverkan på jordens medeltemperatur. Mycket hopp och förväntan sätts till FN:s klimatmöte i Paris senare i år. Det mötet måste leda till konkreta beslut som innebär att den eskalerande temperaturhöjningen bromsar upp och stannar på under två grader.
De flesta upprörs över sådana här hot. Men utmaningen är att överföra de globala varningarna till stöd och förståelse för lokal handling. Det är inte bara någon annanstans lösningarna ska komma till stånd. Det måste också vara här!
Hotade växt- och djurarter finns också här. I Göteborgs stads miljörapport står att trenden är negativ när det gäller att leva upp till det lokala miljömålet om att vi ska ha ett attraktivt och varierat landskap med en bevarad mångfald av djur och växter. Ett utdöende av en art här är ett lokalt bidrag till den globala utrotningstrenden som den här ledaren startade med. Men i lokala beslutsunderlag blir förekomsten av en hotad art på ett geografiskt område närmast förlöjligad.
Ett annat lokalt tema är trängselskatterna. Det är nu både teoretiskt och empiriskt bekräftat att införandet av dessa minskar trängseln på vägarna, men också bilismen totalt sett. Därmed bidrar trängselskatterna på ett positivt sätt bland annat till att den avgörande 2-gradershöjningen gällande global uppvärmning möjligen kan underskridas. En liknande nationell fråga är den beslutade bensinskattehöjningen 2016. Trängselskatter och höjda bensinskatter VET vi leder i rätt riktning utifrån de globala varningarna, men skapar storm i vattenglas.
Utifrån globala varningar kan stormar i lokala vattenglas initialt kännas lite fåniga, men de är egentligen oerhört frustrerande och farliga. Mycket av det som krävs för att vända de negativa globala trenderna måste nämligen ske här – i lokalsamhället.
I årets budgetdebatt i Göteborgs kommunfullmäktige den 15 juni framkom en tydlig vilja från de rödgrönrosa att prioritera kollektiv-, gång- och cykel- före biltrafik. Allianspartister ville i stället ha ”mer av allt”. Det sistnämnda är inget lokalt ansvarstagande för de globala hoten. Såväl markyta, investeringsmedel som driftsmedel är begränsade resurser. Göteborg ska kunna ta emot de personer som vill leva här, med bostäder och goda livsmöjligheter i övrigt. Men ska ett ansvar tas för de globala hoten så måste biltrafikytor anpassas för de framväxande livsmiljöerna. Ett lysande konkret förslag i den linjen är idén om att göra Dag Hammarsköldsleden till en sträcka där stadsbebyggelse knaprar in på biltrafikytan.
Hoppas nu bara att Göteborgs styrande orkar fortsätta se över vattenglasets kant och jobba lokalt för global överlevnad. Rimligtvis borde stadens klättring till platsen som landets tredje bästa miljökommun enligt tidningen Miljöaktuellts årliga rankning och utnämningen som Årets svenska klimatstad 2015 av en internationell jury inom WWF ge råg i ryggen. Förhoppningsvis kan dessa händelser få några fler att lyfta huvudet över det lilla stormande glaset här i staden?
För övrigt… varför har ingen journalist frågat Volvo varför de begär 25 miljoner kronor av Göteborgs stad för att Volvo Ocean Race ska gå i mål i företagets hemstad?
