Elevernas protest väckte genast stora rubriker om rätt eller fel. Många fördömde aktionen och återigen ägnas en massa debattid åt att peka finger åt dem som faktiskt gör något mot rasismen. 

Idag lever vi i ett samhälle där valfriheten är dogm men rätten att välja bort rasister verkar vara satt på undantag eftersom rasisterna sitter i riksdagen. 

Men de personer, som nu på sina
Twitterkonton präktigt och förnumstigt tycker att alla ungdomsförbund måste släppas in, är ungefär samma som tyckte att det var fel att försöka överrösta Ian Wachtmeisters parti (Nya Partiet) 1998, när de skulle ha möten. Och de tycker också det är fel att försöka stoppa nazister när de demonstrerar eftersom vi har yttrandefrihet. 

Det är en Twitterprincip som inte är vatten värd för alla de som blir hotade, kränkta och förödmjukade av rasister i Sverige i dag. Det är också ett försök att förhöja passivitet till princip eftersom det innebär att man i så fall aldrig tar strid på gatan, på sin arbetsplats eller skola utan låter yttrandefriheten råda oavsett vad som påstås. 

På ett foto i Dagens Nyheter ser man skolans rektor vädja till eleverna om att släppa in SDU.

Det är också så att rektorer har ett val. Det finns rektorer i Sverige som ställer upp för gömda flyktingbarn trots att det enligt vissa är anti-demokratiskt eftersom utvisningsbeslutet är fattat av en demokratisk myndighet. 

Det finns rektorer som min rektor på Marks gymnasium 1994 som hotade mig om jag fullföljde planerna på en strejk för en bättre skolmiljö. 

Men det finns ett val. Precis som det finns ett val för elever, och läkare och brandmän.

Både min gamla rektor och rektorn på Globala gymnasiet agerar såsom jag tyckte att de flesta vuxna gjorde i min värld när jag var i tonåren och engagerade mig. De lärde oss om fred på jorden, men när vi demonstrerade mot krig var det komplicerat. De fyllde oss med vackra exempel på civilkurage. Men när vi kämpade för vår skola genom att stå upp mot rasister – då var det fel. 

Men det enda som är fel i det som har hänt kring Sverigedemokraterna är dubbelmoralen. De där eleverna på Globala gymnasiet gav mig hoppet åter, gjorde mig rörd till tårar och gav mig energi. Det de också gjorde var att återinföra den verkliga valfriheten. Du och jag – vi – har ett val.