Förra fredagen drog ett hundratal maskerade män genom Stockholms centrum för att misshandla invandrare. Man delade ut flygblad där man ville skapa politiskt stöd för brotten som begicks. En SD-demonstration dagen efter urartade då nazister helt oprovocerat återigen började attackera mörkhyade. Polska nazister greps. Personer från AIK:s och Djurgårdens hårdföra supportergrupper deltog vid båda incidenterna.
Både regeringens utredare kring den våldsbejakande supporterkulturen och Säpo har uppmärksammat faran med kopplingen mellan nazister och idrottssupporters, så kallade huliganer. I miljöer där fokus ligger på våld närs så klart den rasistiska ideologin. Gatuscenerna i Stockholm, som de uppfattades här i periferin gestaltade av media, påminde om 1930-talets Tyskland. Törs man åka till Stockholm mer? På Facebook såg jag några personer som relativiserade brotten genom att brottsoffren minsann fick skylla sig själva. Så legitimeras våld och rasism framför ett tangentbord. När näthatet omvandlas till verkligt våld uppstår en mardrömslik Ku Klux Klan-stämning. Men – rasistiska grupper som sprider hot och hat på våra gator har inte någonting med idrott att göra!
I Hällefors blev detta så tydligt i söndags. Stämningen på Hällevi var helt motsatt stämningen i Stockholm. Hockeyklubbens hemmamatch mot Nora besöktes av en massa sportintresserade asylsökande från Sävsjöns och Bredsjös asylboenden. Ett lokalt bussbolag hade sponsrat resan och hockeyföreningen hade underlättat arrangemanget allt man kunde. Stämningen var på topp. Hundratals nya kommuninnevånare ville delta i verksamheten i en av Hällefors mest aktiva sportföreningar. Supportrarna i Hällefors jublade när hemmalaget gjorde fyra mål och vann matchen. Efteråt halkade nästan alla in på isen för att ta mobilbilder med de uppskattade spelarna. Armarna om varandra och stora leenden. Sportintresset och glädjen regerade. Fascinationen över den märkliga sporten, att fem uppstoppade män på skridskor försöker överlista en stor målvakt genom att skjuta en en hård svart gummipuck i nätet bakom hans mål, verkade vara oändlig. Och de lyckades få in den – flera gånger.
Den maskerade lynchmobben ökade inte direkt attraktiviteten för vår huvudstad. Det gjorde däremot hockeymatchen på Hällevi i söndags för mindre orter i Bergslagen. Vi var många som fick en viktig påminnelse om att det behövs mera människor i periferin. Det handlar ju om välfärdsutbudet, antalet affärer och ett levande kultur- och föreningsliv. Vi behöver också vara fler som hjälper hockeylaget vinna hemmamatcherna. Allt arbete som läggs ner i ishallen och på många andra ställen för att levandegöra vårt samhälle gör verkligen skillnad i verkligheten. Stort!