Det här borde givetvis ha blivit en dominerande nyhetshändelse.
Borde, blev inte.
Hur är det möjligt?
Misstänkt bomb hittas i anslutning till en lokal som hör till Göteborgs universitet. Där bedrivs verksamhet som har utsatts för en alltmer oförsonlig kampanj från dels konservativa politiker och opinionsjournalister, dels extremhöger med dokumenterad vilja och kapacitet att bruka våld, inklusive bombattentat.
Addera en aggressiv backlash mot allt vad progressivt jämställdhetsarbete heter.
Addera en strömning som anklagar misshaglig vetenskap för att vara politiserad, charlatansk och omstörtande.
Addera en radikaliserande kraft i sociala medier.
Addera en risk för att individer ska överföra ord till handling, tolka starkt polariserande budskap som uppmaning till militant aktivism, senast Cesar Sayoc som nu utreds för att ha skickat sprängladdningar mot medier och andra som kritiserat Donald Trump.
Det är sammanhanget.
Jag har befarat att något allvarligt skulle hända. Riktat mot en profilerad feminist. Eller mot organisationer som verkar för jämställdhet. Eller mot medier som nischat sig som feministiska. Eller mot institutioner som ägnar sig åt genusvetenskap. Exakt så giftigt är tonläget. Den som uttrycker att kvinnor och män förtjänar samma möjligheter utsätts ofta för sådana mängder hat och hot att den potentiellt tystande effekten är mycket svår att förstå för den som aldrig drabbats.
På tisdagskvällen talar jag med en anställd på sekretariatet. Hen är skakad. Men förvånad? Inte alls.
”Om det var en bomb så speglar det vad jag får till min mejl och på internet. Sakerna som folk… Det har blivit grövre. Förut kanske någon skrev att jag måste hata män. Nu är det mer att feminister ska utplånas för att vi förstör Sverige.”
Bilden bekräftas av Jörgen Svensson, säkerhetschef på Göteborgs universitet:
”När jag pratade med personalen idag (tisdag) så visade det sig att de får gigantiska mängder av hat och hotmejl. Det är så mycket att de inte längre orkar rapportera det”, säger han till Expressen.
Nationella sekretariatet för genusforskning tillkom efter ett riksdagsbeslut och har varit igång i 20 år, med uppdrag att främja genusforskning och hjälpa lärosäten att integrera den i akademisk verksamhet.
Provocerande?
Enormt.
Det är fullt legitimt att ha synpunkter på genusvetenskap. Visst, kritiker har sällan en susning om vad genusvetenskap är, utan har låst sig vid sin aversion mot tanken att gränsdragningen mellan kvinna och man inte är statisk. Men debatten är påtagligt fri. Trots den envisa övertygelsen om åsiktskorridoren.
Ivar Arpi varnar på landets största konservativa ledarsida återkommande för den ”statsfeminism”, ”överkyrka” och ”hjärntvätt” som han menar att genusvetenskap utgör. Nu har han – efter en uppsjö artiklar – precis crowdfundat drygt 700 000 kronor mot löfte om att leverera en bok om ”hur genusideologin – med politikernas hjälp – tar över svenska universitet, forskning och utbildning”.
Jag har en fråga till honom.
Vad tar du för ansvar för dina ord när du härom månaden publicerade dig med rubriken ”Feminazisterna på våra universitet”?
Jag vill ställa samma fråga till Sara Skyttedal (KD), som frontade sitt partis framstöt mot att förskolans personal ska agera ”politiskt korrekta prussiluskor” med ”total upplösning av könen”. Att låta en flicka leka med en bil och en pojke med en docka. Typisk upplösning.
”Förskolan finns till för att hjälpa föräldrar att få ihop vardagen – inte för att den rödgröna regeringen ska kunna experimentera med våra barn utifrån svagt underbyggda genusteorier”, rasade Skyttedal.
Vad tar du för ansvar för dina ord?
”Radikalfeminism”, förstärkte hennes partiledare Ebba Busch Thor.
Vad tar du för ansvar för dina ord?
Nu är det inte uteslutande Kristdemokraterna som fruktar genusvetenskap, alternativt vill locka röster från dem som fruktar genusvetenskap. Inför valet tog Moderaterna i Staffanstorp spjärn mot regeringens förslag om genuspedagogik. Barn ska inte vara ”försökskaniner”, inte underkastas ”vänsterns flumprojekt”.
Experiment. Försökskaniner.
Det låter olycksbådande, illvilligt, skadligt.
Just vad man kan vänta sig av feminazister.
Och det är inte bara frifrälsare i Skåne som fått för sig att formulera budskapet ”Skola med kunskap i centrum – inte genuspedagogik”. Det här är en inställning som finns hos moderata riksdagsledamöter. Att genusvetenskap är en doktrin. Jan Ericson har motionerat om att avskaffa statens stöd till genusforskning med motivering att den handlar ”mer om mycket udda åsikter och tyckande än om vetenskap”. Han, som själv gärna deltar i konferenser för klimatförnekare, är mycket säker på sin sak..
Vad tar du för ansvar för dina ord?
Genusforskning skär rakt genom samhällets strukturella maktordning. Ja, det kan vara provocerande. Speciellt om du vill upprätthålla denna ordning. Men för all del, ifrågasätt gärna. Ingenting är oantastligt. Men förstå att du gör det i ett läge där antifeminismen – oavsett avsändare – alltid brutaliseras ju längre ner den sjunker genom digitala miljöer. Att då antyda att staten konspirerar mot sina medborgare, att den hjärntvättar och bedrar…
”Begreppet jämställdhet används bara som en täckmantel för en mer radikal och djupgående process”, skriver Arpi.
Det är inte att ta ansvar. Det är att uppvigla. Även om ditt syfte var att vinna över fler till din åsikt, inte att sanktionera angrepp – verbala eller fysiska – på verksamma inom genusforskning.
