BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Dagens Nyheter avslöjade i veckan att svenska byggföretag på ett mycket medvetet och väl avvägt vis väljer att hålla tillbaka tempot i sina byggprojekt. Nästan alla stora bostadsprojekt byggs i etapper – därför att det är på så vis byggbolagen kan maximera sina vinster. Om för många lägenheter blir inflyttningsklara samtidigt innebär det att marknaden ”mättas” och priset sjunker. Så fungerar en marknad, om efterfrågan är hög och tillgången låg kommer priset att stiga. Det handlar inte om omoral eller ondska, det handlar om att man inför aktieägare och långivare har ett ansvar att tjäna så mycket pengar man kan.

Med tanke på att ett sådant fundamentalt systemfel orsakar ständiga förseningar kan man tycka att den bostadspolitiska debatten är felfokuserad, i Uppsala och i andra växande städer. Den uppehåller sig vid handläggningstider, överklaganden och regelkrångel. På nationell nivå har bullerregler pekats ut som den stora skurken. Bostadsbyggandet är ett område som politiken till stora delar har dragit sig tillbaka ifrån, det leder till en politisk debatt om saker som kanske inte är oviktiga men i det större sammanhanget ändå ganska perifera. Man tänker sig att om bara den kommunala byråkratin var snabbare, om man inte behövde ta hänsyn till fridlysta fåglar och ödlor, om bara marknaden fick agera i fred så skulle hjulen snurra felfritt och alla behov bli bemötta. Men det kan inte vara en överraskning att de som tjänar pengar på bostadsbristen inte är de som är bäst lämpade att bekämpa den. För branschens aktörer fungerar bostadsbristen som en säkerhetsventil, själva bristen på bostäder är mekanismen som tryggar en stadig tillväxt i byggsektorn. Den fria marknaden bromsar bostadsbyggandet. Samtidigt klagar högerpolitiker på statens bostadssubventioner, för ”de är en snedvridning av marknaden”.

Uppsala och Sverige skulle verkligen må bra av mer snedvridning av marknaden. Mer statligt engagemang. Det handlar inte bara om att se till att alla de där bostäderna blir byggda, det handlar också om att alla de människor som ska komma hit måste ha förskolor, skolor, infrastruktur, parker, ja, en hel stad att leva i. Staten måste bidra, annars kommer Uppsala och många andra kommuner att dra på sig skuldberg som inte går att hantera.

Sverige är ett land som växer. Det måste vara så, vår tids stora utmaning är att klara av att växa och att göra det på ett sätt som är socialt och ekologiskt hållbart. DN:s granskning visar behovet av att flytta fram de demokratiska positionerna, att använda gemensamma verktyg för att lösa våra gemensamma problem. För vi kan inte låta marknaden ta ansvar för hur våra städer växer.