Vi är många som vet att det kapitalistiska samhället inte gynnar mänskligheten och planeten, men de flesta är för låsta i sin vardag för att orka göra något åt det. Arbetslinjen tar musten ur oss – vare sig vi har jobb eller inte – och den ifrågasätts inte längre. I dess ljus är vi inte människor, utan medborgare med enda syfte att tjäna vårt land. Retoriskt har högern matat oss med ”effektivisering”, ”konkurrenskraft” och ”resultatbaserad ersättning” så länge att vi numera är övertygade om att allt har en prislapp.

Förvandlingen av statliga organisationer till aggressiv konkurrensmarknad, raserar allt i sin väg – från vårdhem till skolor. I Stockholm har marknadspolitiken bitit sig i svansen då inte ens de rika har råd att bo kvar i innerstaden. Östermalm är för dyrt, nu flyttas det till Lidingö.

Den svenska högern har använt sig av metoder inte helt olika Trumps, som bland annat slopade bidrag till abortkliniker, efterlyste en mur till Mexico, hotade att slopa Obamacare samt raderade information om hbtq-rättigheter på hemsidan – allt under sin första vecka i Vita huset. I Sverige beslutade riksdagen 2007, under ledning av Moderaterna, att stänga Arbetslivsinstituet, en instans som bedrev forskning om arbetslivsfrågor.

Det är intressant att samtidigt som den så kallade arbetslinjen drevs som hårdast, bestämde en sig för att i princip slopa all forskning rörande just arbete. Fakta och forskning byttes sakteliga ut mot åsikter, för den forskning som finns i dag, tas inte på allvar. Ta Stressforskningsinstitutets forskning som exempel, den visar att förkortad arbetstid med bibehållen lön ger mindre stress och bättre sömn.

Försöket på Svartedalens äldreboende, där personal fick prova på sex timmars arbetsdag med oförändrad lön, visade tydliga positiva effekter hos de anställda. Men trots forskningens resultat gjordes inga ändringar i arbetstid. Det är för dyrt och ger inget önskvärt resultat, säger de förtroendevalda och viftar bort forskarnas siffror som visar motsatsen. En tycker inte att det är en bra idé. Precis som när väldigt många tycker att Sverige är jämställt, oavsett hur mycket fakta och siffror som visar att så inte är fallet.

Det finns en underliggande rädsla för att ge människor mer tid och plats för eftertanke. Utvilade och friska så skulle vi orka mer, tänka mer, agera mer. Vi skulle inte vara som trötta pusselbitar i det omöjliga livspusslet.