En annan reaktion har Max Hjelm mött sedan han och Studentföreningen Verdandi lanserat ett enkelt webbverktyg som låter dig kolla av Systembolagets sortiment mot Ukrainas svarta lista med företag som, på olika sätt, prokrastrinerar att släppa ryska marknaden.
”Jag har massa arga göteborgare i mina dm som vill dricka Pripps blå men som inte får det”, säger han till Dagens ETC.
Får och får, kanske smakar det bara påtagligt sämre när kopplingen blir så tydlig till dels Rysslands terrorbeskjutning, våldtäkter och barnkidnappningar i Ukraina, dels diktaturens förtryck av den egna befolkningen.
Plötsligt hamnar kriget rakt i ditt knä.
Med en frågeställning så simpel och tvingande att svaret du ger kommer att berätta precis allt om din förmåga till basal empati och solidaritet och ansvarskänsla.
Kan du tänka dig att avstå Marabou, Oboy, Ramlösa, Philadelphia, Zoégas, Carlsberg med flera – en komplett lista finns hos Kiev school of economics – när du vet att företagen bakom produkterna gör blodig business med skurkstaten som just nu via alla tillgängliga källor finansierar ett folkmord?
Ja.
Det är enda svaret.
Nej?
Komplett vansinne.
När vi summerar det här året utifrån sämst krishantering kommer Martina Flemström, vd för Mondelez i Sverige, garanterat vara en av slutkandidaterna. Hon hade nog hoppats att bromsa stormen runt storsäljande Marabou-choklad, men hennes debattartikel i Aftonbladet hade motsatt verkan.
”Det är självklart att det väcker känslor när vi blir förknippade med något så förödande som Rysslands krig mot Ukraina", skriver Martina Flemström, för att sedan ändå rada upp ursäkter.
Den svenska divisionen kan inte hållas skyldig för vad huvudkontoret i Chicago sysslar med. Mondelez är mest lika dåligt som andra företag, så har konsumenter och handel tänkt på vad som skulle hända om bojkott genomfördes konsekvent?
”Sommarglassen, knäckemackan, den traditionsenliga julmusten och även blöjorna riskerar att försvinna”, försöker Martina Flemström.
Eller så noterar ägarna det rättfärdiga drevet mot Mondelez och förstår att de allra flesta hellre dumpar macka och must än Ukrainas framtid och, bokstavligen, överlevnad.
Det här är inte någon meningslös symbolhandling.
Det här är tvärtom världens lägsta tröskel att kliva över – ju fler, desto bättre – för att kunna markera mot att näringslivet har fortsatt verksamhet i Ryssland, om så bara för att vårda kontakter till den dag kriget tar slut och läget möjligen normaliseras.
”Ett stort antal västerländska företag fortsätter att undergräva Kievs ansträngningar genom att bidra till Kremls krigskassa. Denna pågående delaktighet måste stoppas”, skriver Nataliya Popovych hos Atlantic council.
Tankesmedjan älskar Nato och amerikanska doktriner nästan lika hett som Carl Bildt (M) älskar tankedsmejan, där han sitter i rådgivande roll, men låt oss nu se till specifikt budskap snarare än avsändare. Nataliya Popovych fortsätter:
”Uppenbart kan ingen återuppbyggnad av Ukraina lyckas om inte Ryssland berövas resurserna för att fortsätta sin invasion. Det internationella samfundet kan inte ha en meningsfull diskussion om återhämtning eller återuppbyggnad om inte internationella företag som fortsätter att mata Putins krigskassa, upphör med sin affärsverksamhet i Ryssland.!
Kiev school of economics upplyser om följande:
1 361 västerländska bolag hade verksamhet i Ryssland före 24 februari 2022.
241 har helt lämnat.
Övriga genererade intäkter på drygt 1 400 miljarder kronor förra året.
Det är inte småpengar.
Det är inte uteslutande att man har ett öde kontor stående i väntan på bättre tider.
Det är inget som de borde komma undan med.
”Alla västerländska företag som inte har lämnat den ryska marknaden sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina började för nästan 17 månader sedan är medskyldiga till regimens krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. I en mycket verklig mening är västerländska företag som underlåter att lämna Ryssland tysta möjliggörare av Putins invasion”, skriver Nataliya Popovych.
Så är det.
Att inte vilja knäppa dessa företag på näsan blir en synnerligen suspekt hållning.
Det gör dig naturligtvis inte per automatik till ideologisk putinist, men det gör dig till en mycket liten och samvetslös människa som vägrar göra ens en smärre justering av din konsumtion för att markera mot det oacceptabla att företag – efter 484 dagar, efter 90 000 registrerade krigsbrott, efter 20 000 stulna barn, efter hundratusentals döda – inte klippt sina band till Ryssland.
