Det socialdemokratiska partiet har alltid uppfattats som det parti som bäst förstår människors vardag. Folkligheten är i sig en styrka. Förståelsen för de problem som människor upplever i sin vardag är viktig. Den är en bas som politiska reformer kan formas ur, men det måste kombineras med en samlande idé om framtiden. När folklighet och visioner sedan kombineras med konkreta reformer då är socialdemokratin som bäst.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Under våren har det haglat mer eller mindre genomtänkta politiska utspel, och popcornfabriken lär ånga på i allt högre takt ju närmare valet vi kommer. Just därför brukar 1 maj under valår vara ett behagligt avbrott med lite sans och fokus på framtid. Men jag kan inte låta bli att slås av att skillnaden mellan de politiska budskapen på 1 maj och alla andra dagar är väl stor.
Nu kanske någon hävdar att det inte är konstigt med popcorn-utspel eller att smeka opinionen medhårs under ett valår. Kanske är det så, men det är ju faktiskt inte det som sker. Snarare motsatsen.
Varje enskilt utspel är ofta så futtigt att det inte möter de behov som adresseras, utan i stället sorteras in i den övergripande bilden av ”hårdare tag”. Som mobilförbud. Problemet är att många har svårt att koncentrera sig på att lära i skolan och det möts med ett nationellt förbud mot viss typ av teknik. Säkert var tanken att visa en vilja att skapa studiero, men förslaget dockar bara in i en övergripande bild av ”ordning och reda”. Och just i skolan utsätts våra barn redan för hårdhet så det räcker. Fler vuxna, fokus på trygghet och att få känna glädjen att lära svarar bättre på problemen i skolan.
Och om ambitionen är att smeka opinionen medhårs är det också fel. Enligt en ny rapport från SOM-insitutet oroas svenskar mest av ”Klimatförändringar i världen” och ”Miljöförstöring”, en bit under kommer oro för ökande rasism och ganska långt ner på listan kommer frågor som går att förknippa med hårdare tag. Människor är kloka och opinionen är mer komplex än de artiklar folk delar i sina Facebokflöden. Ändå fortsätter poppandet av småutspel. Och vart och ett som sorteras in under paraplyet ”hårdare tag” motiveras tveksamt nog med att vi ”måste ta människors oro på allvar”.
Problemet är att det driver opinionen. De allra flesta litar på att politiker har koll, att de faktiskt försöker prata om det viktigaste. Mobilförbud i skolan är varken viktigt i sak eller i opinionen, men det riskerar att sprida en bild av att skolan är i moras och att pedagogerna inte klarar sitt arbete.
På samma sätt är det med idén om ”språkplikt”. Problemet är att allt för många nya svenskar inte välkomnas in till arbete och gemenskap. Det beror på flera saker. Tydligast är kanske generell arbetslöshet och strukturell rasism. Men också den oro ett tillfälligt uppehållstillstånd skapar och den rotlöshet det ger att nekas återförening med sin familj. Och, så klart, beror det på bristande kunskaper i svenska språket.
Jag har ännu inte mött någon som inte vill lära sig svenska, men många som inte känt sig välkomna, motiverade eller erbjudits tillräckligt bra undervisning. Den som letar reformer för integration borde koncentrera sig på kvalitet i mottagande och utbildning. Dessutom krävs en migrationspolitik som motiverar integration, med permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening. Men det är en annan diskussion.
När de som har makt väljer att fokusera på andra frågor än de som på riktigt är viktiga för människor, och dessutom gör det med motivet att ”ta folks oro på allvar”, måste det göras hårt för att ge avtryck, och då riskerar problem bli större än de faktiskt är. Det är att driva opinion, men låtsas att följa den.
Socialdemokratins styrka har som sagt alltid varit att förstå hur människor har det och att staka ut vägen. I en tid med oro för framtiden törstar många efter någon som på riktigt adresserar de stora utmaningar vi står inför. Inte någon som har alla lösningarna, eller ens ett färdigt program. Alla förstår att politik inte är så enkelt. Det tar tid att bygga ett hållbart samhälle präglat av trygghet och frihet, men det måste finnas någonting mellan 1 maj-paroller och pyttiga utspel. Ge mig en rejäl reform.
En reform som skapar förutsättningar för fler unga att känna lust att gå till skolan och lära sig. Eller som faktiskt ger nya svenskar möjlighet att komma in i samhället. Eller tar steg för att bryta utvecklingen med ökande ekonomiska klyftor. Eller på riktigt prioriterar omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle.
En rejäl reform eller två under ett valår är inte mycket begärt av en socialdemokrat som stolt gick i tåget. I år tillsammans med migrationspolitiska S-föreningen under parollen ”För en human flyktingpolitik”.
