Det har varit några minst sagt dramatiska veckor i politiken. Ni kan storyn: Centerpartiet röstade för Magdalena Andersson som statsminister, men ville plötsligt inte släppa fram regeringens budget. Ett förbannat Miljöparti lämnade regeringen i protest mot den nya M/KD/SD-budgeten, vilket föranledde Anderssons avgång efter en rekordkort tid som statsminister.
Nu är en nybildad regering med nygammal statsminister på plats. En regering som tvingas regera på en usel miljöbudget. Ja, sossarna har det otacksamma uppdraget att genomföra budgetsatsningar som lär få vilken fossilpamp som helst att jubla. I M/KD/SD-budgeten påstås att ”förorenaren ska betala”, men i realiteten gör de tre högerpartierna det billigare att förbränna fossila bränslen. Bensinskatten sänks, stora satsningar på energieffektivisering i bostäder slopas och pengar som skulle gått till att skydda värdefull fjällnära skog ryker. Totalt 3,5 miljarder försvinner ur miljöbudgeten. Miljöorganisationer och forskare dömer ut budgeten som både oansvarig, dyr och teknikpessimistisk – just sådana argument som högern själva gärna torgför gentemot andra.
Även om just den här miljöbudgeten väcker extra mycket upprördhet har egentligen Sveriges alla statsbudgetar de senaste decennierna varit usla. Vanligtvis får miljö och klimat runt en till två procent av hela kakan. Snälla nån! Vi lever i en tid där rasande artutdöende och klimatkris kommer att vända upp och ner på hela samhället – då räcker det inte med småslantar. Det behövs radikalare medel än så, en krigsekonomi inom ekologins ramar. Det gäller såväl för blåbruna som rödgröna budgetar.
Därför är det största orosmolnet med de senaste veckornas politiska drama inte den sänkta bensinskatten eller det slopade skogsstödet. Dessa är bara tecken på ett långt värre mönster.
För första gången i Sveriges historia har ett klimatförnekande parti släppts in i värmen. I en av sommarens ledartexter resonerade jag om riskerna med Sverigedemokraternas miljöinflytande i en potentiell högerregering 2022 – nu har det redan hänt.
SD bedriver en extrem miljöpolitik, både i retorik och handling. Deras eget budgetförslag för 2022 är en total miljö- och klimatslakt. Partiföreträdare påkoms regelbundet med att – givetvis i strid med all sans och vetenskap – ifrågasätta själva existensen av de ekologiska kriserna. Nu senast var det ett regionråd i Kalmar som förnekade mänsklighetens påverkan på klimatet. Klimatförnekandet spänner hela vägen från gräsrötter till partitoppen – många minns nog när partiets klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen kallade SMHI:s arbete för ”tendentiös opinionsbildning”. Det är så dumt att klockorna stannar.
Och nu spelar alltså Moderaterna och Kristdemokraterna i samma lag som ovanstående gäng, framsläppta av Centerpartiet. Det väcker många frågor om högerns planer för ett fortsatt miljöpolitiskt samarbete. Kommer Sverige ens att ha en klimatpolitik? Vad är högerns lösningar för att säkerställa dräglig tillvaro i ett land som drabbas av översvämningar, torrperioder, invasiva arter och andra problem kopplade till global uppvärmning och utarmad biologisk mångfald? Ebba Busch och Ulf Kristersson måste stå till svars för detta. Deras val att samarbeta med klimatförnekarna har ritat om hela den miljöpolitiska arenan.
De redan otillräckliga miljöbudgetarna riskerar framöver att urholkas till blotta intet. I exakt samma tid som allt pekar på att vi egentligen måste rikta samhällets alla resurser på att göra precis det motsatta.
