Det svenska räkfisket borde som det ser ut i dag inte kunna få MSC-märkning, det vill säga en miljöcertifiering av organisationen Marine Stewardship Council. Skulle det bli så att svenskt räkfiske får MSC-märkning så innebär detta att MSC helt har spelat ut sin roll. Deras märkningar och certifieringar är i så fall ingenting värda.
I vilket fall som helst har Göteborgs fiskauktion begärt att det ska inledas en certifieringsprocess för det svenska räkfisket. De tror att det ska gå att få räkfisket certifierat. Detta då bestånden är bra och fisket inte bedrivs på ett sätt som innebär överfiske.
– För att bli certifierad av MSC så krävs det att fisket klarar tre viktiga huvudkriterier. Beståndet av räkor ska vara bra. Myndigheterna ska ha god kontroll på förvaltning och kvoter samt veta hur fisket påverkar ekosystemet, förklarar Bengt Gunnarsson som är certifieringskoordinator till Västnytt.
Men det är inte där problemen ligger i räkfisket. Inom det svenska räkfisket finns en kraftig överkapacitet och överetablering som Havs- och vattenmyndigheten har uppskattat till omkring 40 procent. Detta innebär att lönsamheten blir dålig varvid många fiskebåtar och fiskeriföretag tvingas till olagliga åtgärder för att kunna upprätthålla lönsamheten och fortsätta leva på fisket. Olagliga åtgärder innebär framför allt uppgradering, det vill säga att delar av fångsten som bara kan säljas för ett lägre pris kastas tillbaks i havet för att båtarna ska kunna fortsätta fiska och få större räkor som ger 5–10 gånger mer betalt per kilo.
Kontrollen av räkfisket är också undermålig, något som åtskilliga gånger har påpekats av WWF. Enligt deras konsumentguide får fiskprodukter som har certifierats och godkänts enligt MSC, Krav eller den internationella certifieringen ASC automatiskt grönt ljus av WWF.
– Vi tycker att det är ett positivt initiativ att man vill göra detta. Det som bekymrar oss är att förvaltningen och kontrollen inte sköts på det sätt som den borde, säger Inger Näslund, expert på fiskefrågor hos WWF till Västnytt.
I praktiken är det omöjligt för svensk fiskerikontroll att upptäcka om det förekommer olaglig uppgradering, men alla vet att det pågår och när ransoner för enskilda fiskebåtar tilldelas tas hänsyn till detta. Svenska båtar, som redan har en liten kvot, får därför inte landa hela den svenska kvoten för en del av dumpningen (uppgraderingen) räknas först bort.
Ute till havs kontrollerar kustbevakningen fiskebåtarna. De kollar att allt sköts korrekt och att utrustningen är enligt gällande regler. De kollar inte om sammansättningen på räkfångsten är rimlig eller om dumpning kan misstänkas. Detta är i stället något som landningskontrollen har ansvar för. Men praktiskt går det inte att kolla om dumpning har ägt rum när båten har kommit i land. Det finns helt enkelt inga bevis. Med andra ord finns det egentligen ingen fungerande kontroll.
Rött ljus borde inte kunna bli grönt ljus i ett fiske som inte går rätt till.
