Nyligen fick jag veta att SVT Nyheter Väst har öppnat en ny redaktion i Angered. Äntligen har någon fattat att lokalmedia bör befinna sig där folket finns. Majoriteten av göteborgarna bor ju bevisligen inte på Lindholmen eller inne i stan. Det är en bra start. Några som borde ta efter är who ever som är ansvariga för Sveriges Radio i Göteborg. Att dessa inte har erbjudit Sveriges andra största stad en radiokanal, där den lokala musiken spelas och där stadens journalister får jobba, övergår mitt förstånd. För Göteborg är en stad som har levererat några av Sveriges folkkäraste artister (shout out till Håkan Hellström, Laleh och Hammerfall!) och som alltid har legat i framkant när det kommer till musikutveckling. Även om vissa delar av kulturbranschen inte riktigt har fattat det (shout out till Göteborg & Co!) så är stadens musik en av våra största tillgångar. Men för att den lokala musikscenen ska komma till sin rätt så måste de få en plattform. 

Stockholm har ”P5 Stockholm” (tidigare känd som Metropol) och Malmö har ”P3 Din Gata”. All heder till P4 Göteborg men deras låtlistor som blandar Ulf Lundell, Madonna och Avicii speglar inte precis den nutida unga musikscenen i Göteborg. Vilket är förståeligt. P4 ska rikta sig till göteborgare i olika åldrar och måste därför vara bred i sitt musikutbud. Men frågan är om de verkligen når så brett som de har velat? Under mina måndagar så upptäckte jag att folk som aldrig har lyssnat på P4, gjorde just detta när jag spelade ny göteborgsmusik. När min kvart var slut så bytte dessa människor kanal eller stängde av radion helt. Sedan dess har jag mött journalister, musikartister och radiolyssnare som alla har varit rörande eniga om att vi behöver mer än P4 och att göteborgarna är fett sugna på att höra sin stads musik. De vill höra låtarna som de lokala musikartisterna kör då de har spelningar på stadens klubbar och kulturevenemang. De vill lyssna på den musik som är en betydelsefull del av stadens identitet. 

Historien har lärt oss att i diktaturer så är ofta musik det första som censureras. I en tid där musik skapas allt snabbare, så glömmer man ofta bort att vartenda ord och varje ton är sprungen ur en persons tankar, åsikter och uppfattningar. Det är hens röst och denna behöver ett forum att höras på. I en demokrati måste den statliga radion erbjuda folket detta. För den röst som musiken tonsätter är minst lika viktig som den folk lägger i valurnorna var fjärde år. 

I Göteborg har stadens musiker haft ovanligt mycket att säga om sin stad. Håkan Hellström sjöng om Andra Långgatan, Jens Lekman om sommarkvällar i Hammarkullen, Frida Scar om Eketrägatan och Vic Vem rappar om hur Göteborg är en vemodig fiskeby. De är långt ifrån unika om att skildra sin hemstad. Ge den göteborgska musikscenen en egen radiofrekvens. Ge göteborgarna chansen att få höra varandras sånger varje dag.