Som en följd av utarmningen på landsbygden är vår självförsörjningsgrad på mat skrämmande låg. Generellt kan man säga att halva mattallriken är importerad och trenden är att vi äter allt färre svenskproducerade matvaror.  Även om det finns en motsatt trend med ett ökat intresse för lokalt producerade varor så är den volymen fortfarande liten och produkterna ofta dyra i inköp.  

Mjölken är ett talande exempel. Vi importerar allt mer mjölk och mejeriprodukter och som en konsekvens av det har antalet mjölkbönder i Sundsvall minskat från 60 till 21 på tio år.

Medelåldern för en mjölkbonde i Sundsvall är 61 år och ska det bli någon generationsväxling att tala om så behöver mjölkpriserna höjas.  

Det finns unga lantbruksföretagare som vill satsa, men de blir allt färre och då blir det längre till nästa bonde. Detta gör det svårare att hjälpas åt med såväl djuren som maskiner. Att arrendera lämplig mark för odling av foder blir också svårare när marken växer igen. 

Dessutom har många bönder likviditetsproblem och vet inte hur de ska klara sig från en dag till en annan.  Sedan förra sommaren har ersättningens värde för mjölken sjunkit med två procent. Det innebär 300 000 kronor på årsbasis för en bonde med 70 kor. 

Det är inte bara den enskilde bondens ekonomi som mår bra av höjda mjölkpriser. Det finns även ett samhällsekonomiskt intresse av att betala mera för våra svenska mejeriprodukter. 

Vi har bra djurskyddslagar i Sverige med krav på innehåll i kornas foder och på låga halter av antibiotika och hormoner i våra produkter. Det öppna landskapet med ängar och slåtter behöver finnas kvar för både människor, djur och natur.  Detta gör det dyrare att producera mjölk i Sverige jämfört med de länder som inte har några större restriktioner på varken foder, djurskydd eller bevarande av biotoper.

Bra djurvård, minskade kemikalier i produktionsleden och i miljön och fler ekobönder vill vi fortsätta att ha i Sverige. I längden blir det billigare utan farliga ämnen i vår mat och miljö. Ska detta bli verklighet så krävs det ett snabbt ställningstagande från oss konsumenter. Vi måste ändra våra köpvanor. Vi kan inte köpa den billiga osten för då slås den svenske bonden ut. Som konsument gör du skillnad. Köp svenska mejerivaror och kräv tydlig ursprungsmärkning.  

Vi konsumenter kan också kräva att mejerijätten Arla, som i dag satsar utomlands och importerar mängder av billig mjölk från andra länder, använder svensk råvara i sina produkter. De bör ge den svenske bonden bättre betalt och sluta transportera mjölken kors och tvärs i välden. 

Det här är högst realistiska krav och det finns mindre mejerier som redan i dag har en sådan strategi och klarar att ge bonden bättre betalt.

Det är dags för Arla att lyssna på det svenska folket som i undersökning efter undersökning visar sig vara villiga att betala mera för den svenskproducerade mjölken bara man vet att bonden får skäligt betalt för den.  I slutändan är det ändå vi konsumenter som betalar för mjölken och med det Arla-chefernas löner!