Sverigedemokraterna tokmyser.
Folk har ”vaknat” och ”vänt sig emot etablissemanget” sägs det, och de flesta verkar vara överens om att det är arbetarklassens väljare som spelat en avgörande roll.
Folk. De är till största delen arbetarklassen. Det är arbetarna som har problem med etablissemanget. Det är arbetarna som är svikna, besvikna och urless på den politik som förts och förs. Är det obefogat? Nej. Verkligen inte.
I veckan presenterade LO en rapport som visar att löneklyftorna i Sverige ökar. Idag är skillnaden mellan arbetare och tjänstemän lika stor som den var på 1930-talet. Den skillnaden har dessutom bara blivit större och större under hela 2000-talet. Det är, minst sagt, besvärande.
Apropå löner: i onsdags var riksdagsledamöternas arvoden uppe för votering i riksdagen efter att Vänsterpartiet motionerat om sänkningar. Riksdagsarvodet är sedan den senaste höjningen – som var 1 november i år – 63 800 kronor i månaden. Men nu skulle det kunna sänkas, ”för att vara närmare folket vi företräder”, som man sa från Vänsterpartiets håll.
Riksdagens majoritet hade en annan uppfattning. Den tyckte inte att det särskilt viktigt att vara "närmare folket de företräder". En förkrossande majoritet röstade nämligen emot sänkningarna. Faktum är att de enda som röstade för var Vänsterpartiet självt. Och det kommer man ju inte så långt med.
Idag ligger medellönen för samtliga anställda i Sverige på 31 400 kronor i månaden enligt 2015 års lönestatistik. Men skiljer man ut den största gruppen, det vill säga den grupp som kan kallas arbetare, är siffran betydligt mycket lägre: 25 300 kronor.
Ungefär samtidigt som LO släppte sin rapport om de ökande löneskillnaderna i Sverige och riksdagen först fick en löneökning och sedan valde att fortsätta tjäna 38 500 kronor mer i månaden än arbetare (läs väljare) så gick Moderaterna ut med ett nygammalt förslag: gör sjuka fattiga!
Moderaterna vill att sjukpenningen ska sänkas stegvis för den som fortfarande är sjukskriven efter 90 dagar. Efter ett år ska sjukpenningen sänkas ännu mer. Utöver det vill man införa en karensdag till, utöver den som redan gäller, dag ett. Den nya karensdagen ska om moderaterna får som de vill, införas vid dag 15, det vill säga då försäkringskassan tar över och börjar betala sjukpenning.
Och så ska den sjuke testas hela sjukperioden också, för att se om det inte går att jobba ändå, trots sjukdomen.
Men det stannar inte där.
Det bara fortsätter.
För samtidigt som LO-rapporten släpptes, riksdagsledamöterna röstade för att fortsätta att tjäna 38 500 kronor mer i månaden än vad en vanlig arbetare tjänar idag och moderaterna ville göra sjuka inte bara sjukare genom att tvinga dem att jobba ändå utan också fattiga, så publicerades en undersökning gjord av antikorruptionsorganisationen Transparency International.
Den visar att Sveriges företagsledare, alltså bolagspamparna, har obefintligt förtroende hos svenska folket. 92 procent av svenskarna anser att landets företagsledare är mer eller mindre korrupta. Och det är inte bara där förtroendet är lågt. 75 procent anser att kommunpolitiker är lika dåliga som företagsledarna – alltså mer eller mindre korrupta.
Sveriges främsta politiska företrädare tjänar och tänker fortsätta tjäna mer än dubbelt så mycket som ”vanligt folk”. Moderaterna vill sänka sjukpenningen för att ”öka drivkraften för att arbeta”.
Lägg därtill att förtroendet för regeringen halverats sedan 2010, att förtroendet för riksdagen rasat nästan lika mycket och att det sedan länge synts en tydlig nedgång i förtroendet för de viktiga samhällsinstitutioner som en gång i tiden ansågs vara samhällets hållfasta grundpelare.
Är folk, det vill säga arbetare, missnöjda?
Ja.
Är det befogat?
Ja.
Avståndet mellan "vanligt folk" och "etablissemanget" blir större och större. Det är en bra grogrund för Sverigedemokrater och fascister av varierande brunhetsgrad.
Och det är där vänstern måste börja agera. Sverigedemokraterna får inte, och ska inte, vara det enda alternativet för folk som är förbannade på hur det faktiskt ser ut i Sverige idag.
En annan politik är möjlig.
Bara vi jobbar hårt för den.
