Det är inte en slump att den gamle M-ledaren Ulf Adelsohn går ut och kräver fortsatt regerande och att sen gammelmoderaten Per Westerberg som talman agerar mycket tveksamt konstitutionellt och kräver av Löfven att budgeten ska vara accepterade för att han ska släppa fram en ny statsminister.

Att Reinfeldt och Borg avgått och gjort det för att de inte vill fortsätta regera i minoritet är inte detsamma som en stängd dörr för en fortsatt alliansregering.

Det är det möjligen medialt.

Men inte i praktiken.

För rent formellt är det lika korrekt med en alliansregering som med en S+MP-regering.

Bägge är svaga minoriteter som behöver stöd från andra sidan för att regera. Men alliansen har ett trumfkort i att SD i praktiken stöder deras politik.

Det enda stöd M behöver från de rödgröna är om man menar allvar och vill blockera SD:s politik i flykting- och integrationsfrågorna.

Så talmannens aggressiva inställning, liksom mullret inom ett överraskat M på grund av Fredrik och Anders snabba sorti, handlar om att man helt enkelt har en annan agenda än den media gjort till sanning.

Man vill inte acceptera statsminister Löfven.

För att klara en ny alliansregering krävs egentligen bara två saker.

Dels visa att S inte kan regera i praktiken.

Dels presentera en ny statsminister. Anna Kinberg-Batra som gruppledare ligger närmast. I värsta fall kan alliansen acceptera en statsminister vid namn Annie Lööf eller Jan Björklund som övergångslösning för att ”rädda landet i kris”.

(Vi har haft en ren Folkpartiregering förut i Sverige: Statsminister Ola Ullsten med stöd av S i väntan på valet 1979.)

Alliansens politiska projekt är större än Reinfeldt och Borg. Regeringsmakten mer lockande än fyra år i en opposition med ständiga eftergifter åt Löfven.

Spelet om regeringsmakten är inte över bara för att Reinfeldt avgått.

Och de gamla moderaterna har ingen förståelse för den trötthet de ”nya moderaterna” nu uppvisat.

Det finns mycket som talar för att det pågår samtal i en helt annan riktning än de du ser i tv-berättelserna.

Att Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl internt får hård kritik för sitt uttalande om att centern inte kommer rösta ned budgetförslag i detalj (som S gjorde mot alliansen) visar på en maktkamp där utgången inte är given.

Varför ska alliansen avgå när de är större än S+MP?

Plötsligt handlar inte statsministerfrågan om vilket parti som är störst utan om budgetstödet.

Gammelmoderaterna tar strid och morrar ilsket åt Reinfeldt för att han inte satt kvar i båten utan schabblade bort makten.