De kan inte dölja sin skadeglädje.
De vill inte göra det, för samtidigt som sju människor vårdas för knivskador är deras enda impuls att öka konfliktnivån, att förutsätta att det som skett är en terrorhandling, att det avgörande här är att den misstänkte är invandrad från Afghanistan – snarare än att han har en bakgrund av psykisk ohälsa och missbruk.
Det går inte att följa detta agiterande, enkelriktade flöde om Vetlanda från utländska konton utan att känna en hopplöshet.
Är det så här nu?
Sverige kommer alltid vara slagfält för kulturkriget, en projektionsyta för olika nyanser av brunt?
Men värst är att denna totala polarisering förstärks av Sverigedemokraterna.
Partiet som siktar mot makten är inte ett dugg bättre än de i grunden uppspelta reaktioner som väller över oss från internationella aktörer, där vissa är privatpersoner och andra högst sannolikt troll från andra sidan Östersjön.
Vad tänker SD-politikerna när de nås av första rapporterna från Vetlanda?
Fruktansvärt att oskyldiga drabbas av våld.
Eller hoppas de att förövaren ska vara en ”kulturell belastning” och därmed falla in under den retorik som partiet alltid framfört, inte minst då Jimmie Åkesson under sina 16 långa år som ledare.
Det senare är en reflex, att döma av hur SD agerat senaste dagarna.
Jimmie Åkesson vill naturligtvis inte att svenskar ska bli utsatta för mordförsök. Men han tar chansen. Efter knappt en tyst sekund. Innan han vet om offren kommer överleva, innan han vet vad som drev gärningsmannen.
Och det är inte bara han.
Hela partiet mobiliserar.
Riks presenteras som ”konservativ nyhetsförmedling”, men som Dagens ETC och andra visat handlar den här satsningen på webb-tv om att hitta nya målgrupper för SD, och allt som sker är underställt partiets strateger.
Hittills har man publicerat sex stycken inslag om Vetlanda. Först uttrycks bestörtning och solidaritet. Men det är bara trampolinen mot att angripa ”mainstreammedia” för att vara ängsliga och sympatisera med gärningsmannen, mot att att dra slutsatsen att vi upplever en följd av regeringens politik.
”Vi har länge varnat för konsekvenserna av att ha en migrationspolitik där vi inte har någon som helst koll på de som kommer till Sverige i landet ”, säger riksdagsledamoten Adam Marttinen (SD), och sammanfattar sig själv:
”Vi ser det som ett brott begånget av en utlänning.”
”Regeringen är ansvarig”, säger riksdagsledamoten Tobias Andersson (SD).
”Regeringen har struntat i de hundratusentals migranter som utan id-handlingar kan gå raka vägen in i Sverige… Stefan Löfven, du släpper bokstavligen in enorma massor av vuxna män”, säger programledaren Rebecka Fallenkvist, headhuntad från Ungsvenskarna.
Kommentarsfälten brinner av vrede.
Så fortsätter det.
”Dådet i Vetlanda orsakades av regeringens extrema invandringspolitik”, skriver SD på sin egen Facebook.
”Detta besinningslösa våld mot inte ont anande människor mitt i vardagen hade inte inträffat med en restriktiv invandringspolitik”, skriver Dick Erixon i tidningen Samtiden, även den tentakel till SD.
”Om Sverigedemokraternas migrationspolitik varit genomförd ordentligt, istället för den vänsterliberala laissez fair-politik som genomsyrat 2010-talet, så hade dådet i Vetlanda troligen aldrig hänt”, skriver riksdagsledamoten Jonas Andersson (SD).
”Tror Löfven att svenskarna är så lättlurade? Vilka väljare tycker att uppenbara konsekvenser av migration inte har med migrationspolitik att göra?” skriver Jimmie Åkesson på Facebook, för att sedan länka till Nyheter Idag som intervjuar honom.
Gamarna har landat.
Omedelbar politisering, omedelbar konflikt.
Skadeglädje som nästan blir till förtjusning.
Äntligen ett så grovt, gränslöst brott av en migrant – afghan! – att det kan exploateras, bli till en skräck att falla tillbaka på genom hela den kommande valrörelsen.
Är det här det nya SD som Ulf Kristersson (M) anser har blivit konstruktivt och balanserat?
Är vi varse om vad drar SD med sig när de som äkta opportunister slår ned på Vetlanda?
Jag anar att journalistiken Annika Hamrud identifierar en obehaglig tendens när hon på fredagen twittrar:
”I mitt flöde igår diskuterades om Vetlanda och det sas av vissa att det viktigaste var frågan om motiv. För mig var hela dagen igår den viktigaste frågan om alla skulle överleva… Jag var heller aldrig under mina 21 år på Dagens Nyheter med om att mänskliga liv inte var den viktigaste frågan.”
