I lördags meddelade styrelsen för Fi att den inte längre har förtroende för riksdagskandidaten Oldoz Javidi. Följande dag valde Javidi att lämna sin kandidatur. Hela hanteringen av händelsen väcker dock fler frågor än vad den besvarar.

I en intervju som publicerades i tidningen Feministiskt perspektiv den 13 juli berättar Javidi om sitt engagemang i Ship to Gaza. Till tidningen säger hon att hon har en dröm, en vision som av många tolkades som att Israel inte borde existera och att judar borde lämna landet och bosätta sig i USA i stället.

Hon säger: ”Min inofficiella åsikt som privatperson är lite mer fantasibaserad. Israel har ockuperat ett annat land. Drivit människor på flykt från deras eget hem, tagit deras land och stulit deras liv och frihet. Det finns inget försvarbart i det överhuvudtaget. Israels bästa vän är USA, ett annat infernaliskt styre med enormt stora landytor. Så varför inte bjuda in vännerna över till sig och göra plats för dem på gården? De verkar trivas bra i varandras sällskap. Och palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras… Jag kan ju tillåta mig åtminstone att få drömma om en sådan lösning eller hur?!”

Oklart varför men citatet är numera borttaget på Feministiskt perspektiv. Ett publicistik beslut som med rätta har kritiserats och ifrågasatts.

Javidi förstod att hennes uttalande var olämpligt, hon tog avstånd från det och bad om ursäkt. Men från ledningen hördes inte ett knyst. Tvärtom, på partiets officiella Facebook-sida delades intervjun. När kritiska frågor hopade sig i kommentarsfältet nöjde sig en kommunikatör med att klistra in Javidis egna avståndstagande.

Det var först efter att SKMA, Svenska kommittén mot antisemitism, uppmärksammat texten och krävde ett klargörande från partitoppen som Fi-styrelsen började reagera. Nu hette det att man tar avstånd från uttalandet men att man har fortsatt förtroende för kandidaten.

”Hon inser att hon behöver öka sina kunskaper för att återskapa förtroendet för henne och Feministiskt initiativs politiska arbete. Därför har partistyrelsen fortsatt förtroende för Oldoz Javidi som förtroendevald och vi kommer att vidta åtgärder för att öka kunskapen om antisemitism inom hela partiet.”

Men det krävdes ytterligare protester, och först efter att bland annat lokalavdelningen i Stockholm, och partiets ungdomsförbund, Unga Feminister, protesterat mot partistyrelsens beslut om fortsatt förtroende som den ändrade sig. Alltså, tio dagar efter att man först uttryckt förtroende ändrade man sig och sade sig inte längre ha förtroende.

Att en kandidat agerar felaktigt inträffar inom alla partier och rörelser, men det är hur det hanteras som sätter ett partis trovärdighet på spel. Varför uttrycker partistyrelsen först förtroende och sedan tar tillbaka det? Och varför väntade partitoppen så länge med att säga något? Hade en kandidat uttryckt sig i liknande termer mot någon annan grupp är sannolikheten stor att reaktionerna inte låtit vänta på sig.

I en debattartikel i Expressen skriver Javidi att hon skickade citaten till Fi-toppen för granskning, någon eller några ska alltså ha fått ta del av uttalandet innan publicering i Feministiskt perspektiv. Om det stämmer ställer det ytterligare frågor om varför ingen reagerade.

Att ett parti som betecknar sig som antirasistiskt behöver lära sig om antisemitism känns oroväckande. Det är ungefär som att en miljöpartist skulle säga att den behöver lära sig mer om global uppvärmning.

Till syvende och sist är det styrelsen, med bland andra partiledarna Gudrun Schyman och Gita Navabi, som är ytterst ansvarig för hur det hela har skötts. Att agera när partiföreträdare uttalar sig rasistiskt borde vara en självklarhet. Men nu reagerar man olika på olika sorters rasism och det undergräver förtroendet för högsta ledningen i Fi.