Med ens – för första gången sedan urminnes tider – blir intresset för den aktuella arbetsplatsen stort från högt uppsatta bolagsföreträdare från det i praktiken endast i periferin existerande huvudkontoret. Tidigare har de bara dykt upp när det ska skäras ned. Nu förhandlas det engagerat med enskilda. Det köps ut, det smickras och det mutas. 

I ett avsnitt kommer en företrädare ut för att hålla ett seminarium för personalen om hur flexibla och bra bolaget faktiskt är och hur ickeflexibelt och dåligt allt kommer att bli om man blandar in facket. Huvudkontoret bjuder personalen på ”muffin-tops” (den övre delen av en muffins, som skärs av innan frostingen åker på) och mässar om att alla är starkare om de förhandlar för sig själva – allt på betald arbetstid och med obligatorisk närvaro.

Personalen uppmanas att inte tro på det som facket säger, utan istället hålla sig lojala mot ”familjen”, det vill säga bolaget. Den som vill veta hur det går med kampen får kolla själv. 

Men det finns fullt görbara paralleller att dra till det i Sverige för tillfället högaktuella ämnet strejk.

Just nu strejkar respektive förbereder delar av den svenska fackföreningsrörelsen för att få till helt vanliga grundläggande villkor i två bolag med amerikanskt präglad personalpolitik. Samtidigt spenderas stora resurser på motståndet, om än något mer subtilt än detsamma hade varit i USA. 

Här ser vi nu bolag med miljardomsättningar låta sina anställda veta att de inte ska gå på de fina orden från facket. Facket vill bara göra allt mindre flexibelt. Facket vill skriva in exakt vad alla får tjäna i avtal – och tänk om man tjänar mer än det – vad händer då? Det skickas ut hjärtliga brev från den ledningen om bolagets resa och hur viktig personalen är i hela den. Men kollektivavtal? Nej, det passar ju inte in i resan, och alla som vill fortsätta resa måste helt enkelt förstå det.

Det förekommer i debatten kring kollektivavtalens vara eller icke vara, precis som alltid i den här typen av tvister, en rad olika myter. För varje myt som får fäste vinner arbetsgivarsidan lite mer. En är att det inte är tillräckligt flexibelt med kollektivavtal. Men flexibilitet är ett ord som kan betyda väldigt olika saker beroende på vem som uttalar det. Alla som, liksom de allra flesta människor i samhället, är beroende av lön för att klara vardagen behöver vara extra vaksamma när ens arbetsgivare är den som propsar på ökad flexibilitet. Nio gånger av tio är det nämligen inte någon annans flexibilitet som avses än arbetsgivarens egen. Lagar är betydligt mindre flexibla än kollektivavtal som dessutom förhandlas om med jämna mellanrum.

En annan myt är den om att det inte är modernt med kollektivavtal. Den är sann – om man lever i till exempel USA. I Sverige är det ljug. 

En tredje myt är att människor skulle ha valt att arbeta i en organisation som inte har kollektivavtal, som om de aktivt valt det för att det saknas sådant. Så fungerar inte arbetsmarknaden. Människor behöver kunna överleva i det här samhället. De jobb som finns kommer att jobbas. Det betyder inte att villkoren inte kan förbättras.



När bolag med utpräglad amerikansk filosofi och personalpolitik, vare sig de är svenska eller amerikanska i grunden, ska slå rot och etablera sig i Sverige gör de det i en helt annan verklighet än på andra sidan Atlanten. Här behövs inga långa kampanjer för att ens få rätten att organisera sig fackligt. Rätten och rörelsen är utbredd redan. Inskriven i lagböcker. En, i alla fall på pappret, självklar del av den svenska arbetsmarknadsmodellen: Staten håller sig utanför lönebildning och villkor på arbetsplatserna mot att arbetsgivare och fackföreningar förhandlar fram vad som ska gälla själva. 

I kollektivavtalen regleras det mesta som betyder något för alla som arbetar: löner, ersättningar, pensionsavsättningar, ledigheter, arbetstider och så vidare. Här är det avtalen som sätter golven och, viktigt att poängtera, alltid arbetsgivaren själv som sätter taket. 

Det handlar om garantier. Det är inte varje enskild anställd som behöver kämpa för att få rätt när arbetsgivaren gjort fel. Villkoren finns i juridiskt bindande avtal med ens fackförenings namn på.

Här finns stora nationella fackföreningar som tar ansvar för den modell som det här landet har valt. Den arbetsgivare som vägrar att rätta in sig kan råka ut för strejk och blockad, allt helt lagligt, precis som det måste vara för att arbetsgivarsidan inte ska få en överväldigande fördel i förhandlingsspelet. Det är frivilligt att teckna kollektivavtal, men det är förenat med mycket möjliga reella konsekvenser att inte göra det. Här omfattas nio av tio bolag av kollektivavtal. Åt andra hållet finns arbetslivskriminalitet och osund konkurrens. Att ha kollektivavtal är fortfarande en viktig del i varje seriöst bolags imagebyggande. Med all rätt.

It’s the Swedish way.