Ja, det är det man vill ropa inför det spektakel som kallas regeringsförhandlingar. I 84 dagar har tre partier lekt mediacirkus med väljarna, utspel på utspel utan någon realism och sen nya ”talmansrundor” utan annat än dessa förbannade kakor som det ska skojas om i det som låtsas vara politisk journalistik. Ständigt dessa analyser om vem som ska göra upp med vem fast allt sagts redan före valet.
C och L släpper inte fram en regering som måste regera med SD eftersom det betyder att de partierna begår självmord, M släpper inte fram något annat än det näringslivet vill ha (och de tror ju att SD kan ”kontrolleras”) och S får inte bilda regering eftersom samma C och L då sviker sina borgerliga väljare. Allt detta kan man skriva en gång, men skriver man det 84 gånger så blir det en parodi på nyheter.
Sverige har ingen regering.
C och L kan tänkas sig en S-regering om den genomför C:s och L:s nyliberala politik. Alltså förstörd arbetsrätt, ännu mer uttag av vinster ur välfärden, ännu högre hyror (”marknadshyror”) och… ja allt det som Anders Borg och Reinfeldt inte hann genomföra.
Löfven ska sitta och administrera borgarnas politik.
Och det är möjligt att V kan luras att godkänna det i tron att man därmed växer ännu mer, men om S faller samman (vilket är det troliga om man regerar ännu mer nyliberalt) så är det knappast V som växer, det blir istället de borgerliga inklusive SD.
När Löfven på valnatten höll tal, efter partiets valförlust så var det ett tal om att förbättra livet för de många, om att SD bara kan erbjuda växande klyftor och hat och han talade om de goda krafternas moraliska ansvar. Alla människors lika värde, om att ett annat samhälle är möjligt, om att ”vi sörjer inte, vi organiserar oss”. Han ville inte bygga förmögenheter för några få, han ville få ett tryggare Sverige och han var stolt över allt det han hade missat att säga i valrörelsen. Att varje skolelev hade stöd av fler lärare, stolt över varje ung människa som fått sitt första jobb, varje barnfamilj som sett barnbidraget höjas, varje pensionär sett sin skatt bli mer rättvis, och mycket mer.
Men så förklarade han att det nu var dags att begrava blockpolitiken och göra upp med ”de goda krafterna”.
Problemet är att det ena inte hänger ihop med det andra.
Det finns inget reformistiskt eller solidariskt i den politik Löfven kan genomföra med de borgerligas stöd.
Även om det hindrar SD att få utslagsrösten.
Den viktiga poängen är denna.
SD kan inte motas genom allmänt tal om de ”goda krafterna”.
SD kan bara motas långsiktigt med en radikal politik av jämställdhet, klimatinvesteringar, omställning, ökad trygghet, minskad fattigdom, bättre pension… kort sagt ett solidariskt samhälle som ställs mot den egoistiska, bruna, nationalistiska, antidemokratiska och gubbiga reaktionära vision. Rasism kan bara motas med humanism och integration.
Men humanism, solidaritet och klimatreformism får inte de borgerligas stöd.
Inte i någon detalj kan C acceptera omställning (se flygskattsdebatten). De kräver sänkta skatter, inget annat. Det är sant att även Alliansen förlorade valet men de borgerliga vann. Även de som inte har begripit att SD har ett fascistiskt ledarskap ser att politiken är djupt borgerlig.
Så vad är det en Löfven-regering ska kunna genomföra?
Hur svårt är det att förstå att 40 procent röstade rödgrönt och 60 procent röstade blåbrunt?
När man har förlorat ett val måste man vinna nästa. Ett partis uppgift är inte att administrera en regering, det är att administrera en politik.
Visst finns det högersossar som tycker värnskatten ska bort, att ”marknaden” ska lösa klimathotet, att asylrätt är otrevligt och att detta med mångfald inte bör gå för långt. Men det enda sättet att få dem att vandra över dit där de hör hemma är genom en debatt där en radikal reformistisk politik istället hamras fram. Labour visar vägen.
Det finns ingen lösning på klimatfrågan som inte samtidigt innebär en enorm omfördelning från de rika till de fattiga.
Det innebär gemensamt finansierade klimatneutrala transport, energi och matsystem. Eller offentliga stöd för mindre arbetstid och en skatteväxling där allt som räddar klimatet får låg eller ingen skatt, allt som förstör får hög.
Den här politiken har inte stöd i nuvarande S-ledning som dessutom håller ett V eller MP som ständigt får på sig tvångströjan ”budgetregler” i handen. Men det går aldrig rädda världen med de regler Göran Persson med fler satte upp för att rädda finansmarknaderna och minska den offentliga sektorn.
Det går inte att komma framåt genom att genomföra en borgerlig politik.
Och därför - framförallt därför - ska S nu på allvar gå i opposition.
Jag har varit politiskt aktiv inom socialistiska och miljöaktivistiska rörelser i 48 år nu.
Jag har aldrig sett så stora möjligheter att både rädda världen och välfärden, att skapa de där dörrarna till ett annat samhälle, en mil från detta vanvettiga system som bara gynnar en liten extrem procent ägare och förstör framtiden för de många.
Förändringen kommer underifrån, inte uppifrån.
Ja, vi måste organisera.
Ja, vi måste bygga nytt.
En annan politik är möjlig men den blir inte möjlig om man genomför den som råder idag.
Om S väljer att regera med borgerlig politik ja då kommer inte bara S förstöras utan även möjligheterna att skapa den nya reformism som behövs för att rädda världen.
Stora ord. Men ibland är det allvar.
PS. Ett nyval är heller ingen dålig idé.
