Och så är vi där igen.
Ett mänskligt ansvar placeras i det vanskliga beroendet av välgörenhet. Inget ont om det, jag har tecknat ett lite mer allmänt naturfadderskap åt det Stockholmsbarn jag är en helt annan sorts fadder till – det liksom påminner om att naturen måste vårdas. Men mänsklighetens spel är nu mer än lite för högt.
Om hundar utsattes för en bråkdel av vad svenska grisar gör dagligdags i Sverige så skulle sociala medier implodera. Man bör behandla alla djur väl, men vi bryr oss mest om de som vi tycker är särskilt fina eller gulliga. Som hundar, isbjörnar och valar. Inte lika gärna grisar och definitivt inte steklar, bin och getingar.
Nu är kruxet bara det att om ingen räddar tigrarna så är det ett vedervärdigt kapitel i den mänskliga historien. Men om ingen stoppar den rasande snabba utrotningen av världens insekter så dör vi. Jo. De må vara fula och lite läskiga men de pollinerar vår mat och är en vital del i ekosystemet. Vetskapen om klimatkrisen stoppar inte flygandet från att öka och hela tv-program ägnas åt att lära västerlänningar med överfulla hem att släppa sin konsumtionsfixering, det är lätt att tappa hoppet. Men kanske kan ett reellt dödshot bita? De flesta tvåbeningar tycker ändå att det vore segt att dö tidigare än behövligt.
Hela 73 studier har samlats i den rapport som publicerades i tidskriften Biological Conservation häromveckan. Den kommer fram till att 40 procent av de kända insekterna på jorden minskat i antal. Om minskningen får fortsätta i nuvarande takt leder det till en halvering om 50 år, total utrotning om 100 år.
Så vad gör vi då? Hemma curlade vi humlorna ordentligt med stubbar och gärdesgård i somras och de brummade också trivsamt omkring. Och för deras flygande kusiner och pysslingar köptes insektshotell och arrangerades bi-bar med ständigt utbud av vatten. En spanar efter igenmurade vassingångar och hoppas närmast bokstavligt att ha dragit ett strå till stacken. Och så var vi där – igen! Trädgårdspyssel hjälper bara sinnesfriden tillfälligt.
För att hantera situationen behöver vi regeringar som slutar jamsa. Tyskland investerade nyligen 100 miljoner euro på att kraftigt få ner användningen av bekämpningsmedel och 2,5 miljoner av dem ska gå till forskning. De vet också lite mer om vad de håller på med.
För ett par år sedan kom resultat från en 27 år lång studie från tyska naturreservat. Genom den vet tyskarna att mer än två tredjedelar av insekterna försvunnit under tiden. Svenska naturskyddsföreningen har konstaterat att vi i Sverige inte vet. Eller jo, genom entusiaster har vi lite koll på fjärilarna, de faller ju också under kategorin fina djur. Fast också de har minskat dramatiskt. Andra, kanske lite fula, insekter har vi ingen vidare koll på.
Vi måste prata om blommor och bin på ett helt nytt sätt och vi måste få till krafttag från högsta ort. Slut på eftergifter för insektsdödande medel som Roundup och dess likar. Och vi behöver aktivt arbete, ty hur sjukt det än kan verka så finns det pengastinna lobbyister på den insektsdödande sidan.
Just Roundup hör exempelvis till ett uschligt amerikanskt företag som heter Monsanto. Om du mot förmodan missat dem så vill de mycket kortfattat att vi ska odla just deras patenterade grödor och i praktiken minska mångfalden. De försökte också mörka att glyfosat som finns i Roundup orsakade cancer. Därefter förbjöds deras lobbygäng tillträde till EU-parlamentet – hurra för det! Lilleputtar och mångfaldsivrare som lilla Runåbergs fröer utanför Stenungsund kunde andas ut något. Och Svenja Schule som är socialdemokratisk miljöminister i Tyskland hoppas få glyfosater helt förbjudna i landet till 2023. Märk väl: hoppas. Miljö är politik.
Här i Sverige behöver vi tillsätta ordentligt med forskningsmedel för att få en ordentlig bild av hur illa situationen är och vidta åtgärder därefter. Klimatet och den biologiska mångfalden är inte samma sak, men de är starkt sammankopplade. Ekologisk mat kommer att ha uppförsbacke så länge den är dyrare. Och även om den inte nödvändigtvis ger upphov till mindre koldioxidutsläpp än den besprutade maten så måste bekämpningsmedel som tar död på djurlivet bort, utan pardon. Subventionera verkligt miljövänlig mat.
En klottrare i mitt område kompletterade en gång en annonspelare med ekologiskt käk med texten: Det var bättre förr när giftfritt hette “mat”.
Vi måste dit innan vi inte längre behöver någon mat alls.
