Våra liv är uppbyggda kring arbete. Antingen så arbetar man, eller så arbetar man inte. Antingen är man på arbetsmarknaden eller utanför den. Och oavsett var man är är arbete det centrala. Endast de som är närmare döda än levande får slippa undan. Och, möjligtvis, de som är sökande efter arbete eller går utbildning som ska syfta till arbete senare.
När Stefan Löfven i veckan fick frågor om hur han ser på automatiseringsutvecklingen i samhället kunde man få intrycket av att ny teknik, enligt statsministern, är bra, att en del arbeten förvisso kommer att försvinna men alla kommer att arbeta ändå. Att det vidare skulle kunna bli aktuellt med arbetstidsförkortning men att regeringen i alla fall inte har någon politik i den riktningen. Att vi kommer att behöva arbeta längre i och med att vi lever längre och sist men inte minst att det inte finns något "sådant öde att det måste bli färre arbeten och att vi därför måste dela på jobben”. Att arbeta – det är med andra ord allas öde.
Det ödet, som alltså går ut på att majoriteten av alla människor som befolkar samhället i generation efter generation har slitit ut sig på, vigt sina liv åt, och tvingats till, sina arbeten, känner åtminstone jag mig faktiskt skapligt klar med.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det kan inte vara den stora majoritetens öde att arbeta. Jag vill inte tro att vi har spenderat hundratals år med att effektivisera arbetsuppgifter och produktion för att inte kunna få ut ett skit av det.
Under industrialiseringen fick många i arbetarklassen se sin arbetskraft utkonkurreras av maskinkraft. Med all rätta slogs man, för de som förlorade sina arbeten väntade ofta fattigdom, medan företagen kunde håva in större vinst på att inte behöva betala löner till lika många arbetare längre.
Att göra om samma misstag i ett modernt samhälle vore ett misstag. Idag är det dessutom långt ifrån bara arbetarklassens arbeten som är på upphällning. De flesta tjänstemannayrken kan bytas ut på en gång, mot smartare och mer effektiva lösningar än människor någonsin kan vara. Över huvud taget är de arbetsuppgifter som idag inte skulle kunna skötas av maskiner och artificiell intelligens lätträknade. Tekniken finns för det mesta och samhället är till stor del redan genomsyrat av avancerade system.
Människor följs överallt, i detalj, av algoritmer som sedan styr vad och vilken verklighet vi ser i medieflöden och vilken reklam vi får.
Automatisering och utkonkurrerade arbetstillfällen kommer att komma. Detta gäller oavsett någon vill det eller inte. Att inte inse att utvecklingen går åt det hållet är lika med att bädda för totalt kaos och dessutom ett mer eller mindre oåterkalleligt cementerat klassamhälle.
Det finns två vägar att gå här.
En är att inte göra något alls – och då väntar massarbetslöshet som aldrig tidigare skådats, vilket kommer att skapa enorma motsättningar mellan de som ändå har en inkomst och de som rationaliserats bort, allt medan de som äger maskinerna som nu utför arbetena kommer att bli rikare och rikare. Det är fullständigt oomkullrunkeligt att automatisering innebär stora vinster för företagen.
Därför är det helt nödvändigt att reglera vinsterna innan den här utvecklingen går ännu längre och lämnar stora grupper både utan inkomst och utan möjlighet att hitta nya arbeten. Det behövs enorma skattereformer för att ställa om. De intäkter som staten idag har av skatt på arbete behöver tas in från bolagen istället. Att reglera och hårdbeskatta bolagens omsättning och vinst kommer att bli nödvändigt. Likaså att ta fram ett system för att fördela ut de ekonomiska medlen till folket, som inte längre förvärvsarbetar men fortfarande ska kunna konsumera varor och tjänster i samhället.
Återstår gör då frågan om vad vi ska göra med all tid som blir frigjord när arbetskraven fallit. En skrämmande tanke för många antagligen; vi är djupt indoktrinerade i att arbete är ödet. Men sköter man utvecklingen rätt nu finns här en möjlighet att ta ett viktigt steg, särskilt för den hårt arbetande och väl förtjänta arbetarklassen. Att slutligen få luta sig tillbaka och inkassera frukterna av produktionsmedlen är framtiden.
Fuck arbetslinjen. Inför livslinjen och låt robotarna ta våra jobb. Befria oss.
