Ledare: Fritidspolitiker – ett skydd för demokratin

Det är så klart en välgärning att den stora dagstidningen finner politiker som inte gör rätt så att man kan komma till rätta med problemet. Ett par politiker har också tvingats lämna sina uppdrag efter att ha gjort fel. Fifflande politiker står lågt i kurs, och så kanske det måste få vara, men priset de får betala spiller även över på dem som är kvar.  Personer som inte sköter sig finns i alla skrån, undantagslöst. De är dock få, och den absoluta majoriteten i alla grupper sköter sig alltid exemplariskt, utan några guldstjärnor eller beröm i media.

Är då fritidspolitiken i Örebro onödig? Örebros alla nämnder och styrelser, behövs de verkligen? Det enkla svaret är nog både ja och nej. Ingen organisation är färdig, ingen är perfekt. Förändringar kan alltid göras och vad som var bra i går är inte nödvändigtvis det optimala i dag. Men jo, de behövs.

Det är under de ofta lite gråare nämndmötenas sakta mak som tankar stöts och blöts från alla dem som representerar oss örebroare, men som inte arbetar på heltid med politik. Det är i fåtöljerna och kring köksborden, när de många handlingar som ska avhandlas läses, som frågor väcks som kan leda till en förändring. Ofta i det tysta. Och det är när pensionärer möter artonåriga Muf:are och SSU:are på ett studiebesök på en skola eller inom parkförvaltningen som personalen får chansen att ställa sina frågor rakt in i den politiska organisationen. En mindre politisk organisation blir fattigare när ögonen blir färre, munnarna tystare och hjärnorna något mer heltidsanställda.

Den tidigare kommunstyrelseordföranden Axel Gisslén, som avled i vintras, var en av förkämparna till de områdesnämnder som fanns i Örebro fram till för 12 år sedan. Tanken var en geografisk närhet till politikerna som beslutade om det som rörde området, från förskola och parker till äldreomsorg. När områdesnämnderna avskaffades fanns det farhågor om att det lokala inflytandet skulle minska.

Tittar man på var politikerna i Örebro bor är representativiteten skev. De stora miljonprogramsområdena är underrepresenterade medan andra områden är kraftigt överrepresenterade. Det finns all anledning att tro att en sådan skevhet skulle öka om politikerna blev färre.

Ska den politiska organisationen när det gäller nämndorganisationen göras om bör det ske utifrån att demokratin ska bli bättre, inte nödvändigtvis billigare. Kostnaden för politik i Örebro är inte det stora problemet för att få pengarna att räcka till välfärden, det är den borgerliga regeringen och arbetslösheten.

Tro på demokrati. Tro på att demokratin blir bättre när den delas av fler. Uppmana unga och människor från andra länder att söka andras förtroende och ta ett politiskt uppdrag. Ta bort dem som inte sköter sig. Så blir demokratin starkare. Det är må hända inte så sexigt, men även i den gråaste av alla ärendelistor i den minsta av alla nämnder kan ett beslut ske som förändrar vardagen för andra till det bättre. Troligtvis uppskattar vi inte sådant förrän det är för sent.