Nora Wurtzel: Fritidskortet hjälper inte om det inte finns någon fritid

Det ömmar i ett gammalt ungdomshushjärta när jag läser om det här. Om hur en fjortonårig tjej resonerar kring hur kommunen förvisso lyssnat på ungdomarnas önskemål och byggt en skejtpark, men missat att involverat ungdomarna i processen. Resultatet: parken byggdes i dåligt material som innebär att underlaget är för grovt och inte går att skejta på.

Intervjun utgör en del av underlaget i en ny rapport från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, om ungdomar på landsbygden. Gång på gång lyfter ungdomarna att de vill vara delaktiga. Något som de dessutom betonar skulle vara ekonomiskt hållbart eftersom kommunen därmed kan undvika felsatsningar.

Unga i Sverige har i regel goda levnadsvillkor. Men rapporten från MUCF visar också att det spelar stor roll var du bor. En huvudpunkt är att ungdomar på landsbygden har sämre möjligheter till en meningsfull fritid. 

Bland unga på landsbygden är det färre som är medlemmar i en förening. Nästan 30 procent upplever sig inte ha möjlighet att delta i fritidsaktiviteter som idrott, umgänge på fritidsgårdar eller kafébesök. När det kommer till kulturupplevelser, som konserter, teater eller bio, är det drygt hälften som inte ser sig ha möjlighet att delta.

Rörligheten är ett av hindren: de unga uppger att det är svårt att ta sig till och från fritidsaktiviteter, så svårt att de ibland avstått från att delta. Det är värt att poängtera att frågan i viss mån kan vara felställd. För det man undersökt är hur många som avstått från att delta i någon fritidsaktivitet på grund av att det har varit för svårt att ta sig till aktiviteten – vilket ju förutsätter att det faktiskt finns något att göra.

När de unga frågas om hinder för att delta i aktiviteter är kostnader, för exempelvis fotbollsskor eller speldator, en faktor. Men en annan punkt, som kanske är mer specifik för landsbygden, är transportkostnaderna. Och medan många framhäver problemen med kollektivtrafiken rör det sig här, i regel, om bränsle till moped, bil eller epa.

Här blir det tydligt att hindren för ungas fritid kan skilja sig markant beroende på vart i landet du bor. Att satsningar som fritidskortet, som ska lanseras nästa år, inte kommer att komma till bukt med landsbygdsungdomarnas problem.

Fritidskortet innebär att varje hushåll ska få 500 kronor per år och ungdom (8–16 år) att använda till en ledarledd aktivitet som idrott, kultur eller annat föreningsliv. Men fritidskortet förutsätter att det finns aktiviteter att delta i. Dessutom kommer inte transporten mellan skola, hem och fritidsaktivitet att underlättas av en femhundring. 

Det hjälper inte att fritidskortet kan täcka en del av medlemsavgiften i fotbollsklubben om fotbollsklubben inte finns. Eller om den finns, men du råkar bo för långt bort och därmed inte har råd att ta dig till träningarna.

En meningsfull fritid främjar ungas hälsa, och är en grundläggande förutsättning för en levande landsbygd. Rapportförfattarna listar en rad punkter som centrala för att göra landsbygden mer attraktiva för unga att bo i. Listans två första punkter är just tillgång till fritids- och kulturaktiviteter samt kollektivtrafik.

Lösningen stavas med andra ord ett stärkt föreningsliv med ökat ungdomsinflytande och en fungerande kollektivtrafik i hela landet. För det krävs politisk vilja att investera i föreningar, idrottsklubbar och framförallt – öppna upp för vad ungdomar själva vill ägna sig åt.