ESO – Expertgruppen för Studier i offentlig ekonomi – presenterade i veckan rapporten ”Synd och skatt – om politiken inom områdena alkohol, tobak och spel” av nationalekonomen David Sundén. Han konstaterar att den svenska alkoholpolitiken fungerar dåligt. För att alkoholkonsumtionen har ökat de senaste tre decennierna och för att de om dricker alkohol inte själva betalar för alla kostnader som drabbar samhället. Vad vill han ha istället? En fri konkurrens där privata alkoholbutiker kan sälja alkohol.
Borgerliga ledarskribenter jublar. Östgöta-Correns Christian Dahlgren skriver att ”hoppet om ett friare Sverige lever”.
Frihet att vaddå, dricka och dö?
Alkoholkonsumtionen har alltså ökat de senaste tre decennierna. Framför allt sedan Sverige gick med i EU och införselkvoterna av alkohol från de andra EU-länderna utökades 2004. Alltså sedan tillgängligheten ökade. Men lösningen är inte att begränsa tillgängligheten igen, säger David Sundén. Nej, så kan vi inte göra. För 20 procent av den alkohol som dricks i Sverige är sånt som har köpts i andra länder, smugglats hit eller bränts hemma. Om vi gör det svårare att köpa alkohol i Sverige skulle det leda till att monopolet skulle ifrågasättas.
Det är en märklig slutsats att dra med tanke på att priset på alkohol redan i dag är lägre i andra länder men ändå köps faktiskt 80 procent av alkoholen här. Och stödet för Systembolaget är knappast ifrågasatt i dag. Tvärtom. Enligt Förtroendebarometerns som presenterades häromveckan så är Systembolaget den institution som svenskarna litar mest på. Åtta av tio svenskar har förtroende för Systembolaget. 76,5 procent tycker att Systembolaget ska få behålla sitt monopol på alkoholförsäljning.
David Sundén fortsätter ändå på det inslagna spåret ESO-rapporten och säger att eftersom monopolet inte har lyckats minska alkoholkonsumtionen så bör monopolet avskaffas. Med andra ord, eftersom alkoholpolitiken inte verkar nå sina mål så kan vi lika gärna skrota dem. Och för att inte det ska kosta för mycket för skattebetalarna så ska de som dricker alkoholen betala mer själva.
Det ska bland annat ske genom att flaskorna med öl, vin och sprit ska få likadana varningstexter som tobakspaketen har i dag. För då kan konsumenterna nämligen göra ett informerat val. Vill jag dricka även om jag vet att det kan vara farligt för mig? Och gör jag det så ska jag vara beredd på att bära kostnaden själv.
I ESO-rapporten finns det en lång beräkning på hur stor den här kostnaden är. Alkoholens totala kostnad för samhället är 51,6 miljarder. Det handlar om socialtjänst, sjukvård, rättsväsende, sjukskrivningar och så vidare. De som dricker alkohol får ta 29,1 miljarder av dessa själva menar David Sundén, genom lägre livsinkomst och genom att samhället sparar pengar på att de helt enkelt dör innan de belastar den offentliga sektorn med kostnader för pension, äldresjukvård och äldreomsorg. Och, fortsätter han, det finns ingen anledning att staten ska göra mer för att begränsa de kostnaderna för individen så länge som valet att dricka är rationellt och informerat. Med andra ord, drick och dö, det är ditt val. Hur det ska bli för de som finns runtomkring, som barnen till de som dricker, det får inte plats i den här ekonomiska kalkylen.
Vad skulle egentligen hända om Systembolaget försvann? En internationell forskargrupp, med alkoholforskare från Australien, Finland, Kanada, Storbritannien, USA och Sverige visar i studien ”Hur skulle folkhälsan påverkas om alkoholförsäljningen avreglerades” att med privata alkoholbutiker skulle antalet försäljningsställen öka med 200 procent, öppettiderna med 32 procent och konsumtionen med 20 procent. Privatisering skulle leda till ökad konkurrens som skulle sänka priserna och en marknadsföring som inte alls förekommer i dag. Dödsfallen skulle öka med 850, eller en fjärdedel, per år jämfört med idag. Misshandelsbrotten med 21 procent. Med andra ord, det skulle innebära en katastrof för folkhälsan.
Vi kan också titta på vad som har hänt på spelmarknaden. När de nätbaserade spelbolagen dök upp på marknaden och i praktiken satte spelmonopolet ur funktion ökade antalet svårt spelberoende med 30 procent på sju år. (Folkhälsomyndigheten håller precis nu på att sammanställa en studie över vad som har hänt de senaste åren.) Marknaden blev så svår att reglera att spelmonopolet avskaffades formellt vid årsskiftet mot krav på att de som verka på den svenska marknaden måste ha en licens. Sedan dess har den redan massiva spelreklamen formligen exploderat. Av Sveriges 20 största reklamköpare är sex stycken spelbolag. Nu sitter civilminister Ardalan Shekarabi (S) i samtal med spelbolagen för att få dem att sköta sig. Inför ett av dessa möten sa Gustaf Hoffsted, generalsekreterare i branschorganisationen BOS: ”Just nu är det tyvärr omvända incitament. Ju mer skötsam man är som spelbolag, desto mer marknadsandelar förlorar man.”
Visst låter det som att precis samma sak skulle hända om alkoholmonopolet avskaffades? Just så fungerar nämligen de fria marknadskrafterna när pengar är det enda som räknas.
ESO är en kommitté under Finansmarknadsdepartementet. Det får Christian Dahlgren på Östgöta-Corren att hoppas att den ska få en ”tyngd som Systembolagslobbyn inte lär kunna snacka bort utan vidare”.
Jag hoppas att den här rapporten, som mest verkar vara en partsinlaga från spritlobbyn, knölas ihop och hamnar i närmaste papperskorg. Idén om att alkoholkonsumtion är ett fritt och rationellt val, där individen står fri från både beroende, påtryckningar och marknadsföring, stämmer helt enkelt inte med verkligheten. Systembolaget skapades för att vi tillsammans och solidariskt ska värna folkhälsan, skydda kvinnor och barn från den brutalitet som alkoholen skapar och skydda individen från beroendets helvete. Ett av de viktigaste verktygen i det arbetet är att sälja alkoholen utan vinstintresse. Systembolaget behövs mer än någonsin.
