Donald Trump har nu fört världen till randen av ett handelskrig med tullarna på stål och aluminium, men han har samtidigt fått världens alla marknadsliberaler att som en man ställa sig upp och försvara en ständigt fortsatt liberalisering av världshandeln.

Någon vänster som ännu vågar kritisera frihandeln som princip existerar knappast alls. Den globala proteststorm mot transnationella jättar och avreglering av världshandeln på bekostnad av miljö och fattiga länder som blåste upp mot slutet av 90-talet har för länge sedan lagt sig. Numera är den som knystar något negativt om frihandel i det närmaste något slags rasist.

Trumps nationalistiska utspel stärker naturligtvis idiotpolerna nationalist-globalist och bidrar till att all rimlig kritik av frihandeln får än svårare att göra sig hörd. För bara ett år sedan, när Trump var nytillträdd på presidentposten och världen skakade till, klev Kinas ledare Xi Jinping fram på det världsekonomiska forat i Davos som en räddare av den heliga frihandeln. Med lugn röst talade han till församlingen. Västvärldens ekonomiska makthavare kunde andas ut: Kina står fast vid den ekonomiska liberaliseringen! Att Kina är en diktatur bekymrade knappast dessa världsledare: ekonomisk frihet är viktigare än politisk frihet.

Nu, ett år senare, har denne statskapitalistiske frihandelsprofet ordnat det så att han kan sitta på livstid som Kinas ledare. Och nästan samtidigt inför Donald Trump sina tullar. Trump är en nationalistisk högerpopulist. Men det är förstås även Xi Jinping.

Kina har hittat egna vägar att hålla priserna på sina exportprodukter nere: massiv repression av fackföreningar och allehanda subventioner. Kina har bedrivit sitt eget handelskrig mot omvärlden, men med andra medel än Trump nu gör.

Men om debatten om ekonomisk liberalisering blir en privatsak mellan högerpopulister och doktrinära marknadsliberaler – ja då ligger världen illa till. Den rådande ordningen för den ”fria” världshandeln – med World Trade Organisation (WTO) som grund – garanterar på många sätt en ojämlik världsordning.

Kina, EU och USA är storspelarna och har makten i dessa frågor. Små och fattiga länder har ingen chans att på allvar göra sina röster hörda i de förhandlingar som årligen förs i Geneve på WTO:s möten och ännu mindre inflytande har människorättsorganisationer och fackföreningar.

I en tidigare ledare i Dagens ETC konstaterade jag att världshandeln med tillverkade varor de senaste 60 åren har ökat 500 gånger om. Transporter med flyg, fartyg, tåg och lastbil har exploderat. Planetens hela yta har omformats, som efter en serie vulkanutbrott. Detta är egentligen den största gåtan i vår tid: Att den massiva påverkan på planetens biosfär som världshandeln lett till är så totalt icke-debatterad. Konceptet ”nio hållbara gränser” (planetary boundaries) för planeten lanserades av forskare 2009.

Det handlar om nio globala processer där mänsklig aktivitet hotar hela det väldiga och komplexa så kallade jordsystemet. Där ingår klimatförändringar, biogeokemiska flöden, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning, havsförsurning, färskvattenanvändning, ozonskiktets uttunning, aerosoler i atmosfären, nya kemiska substanser i omlopp. Fyra av dessa gränser anses redan passerade.

Bara en absolut faktaresistent människa kan blunda för att den exploderande världshandeln är en av de viktigaste faktorerna bakom överskridandet av dessa planetära gränser. Men det är rätt sällan det kopplas ihop. Nyligen släppte organisationen Traffic en rapport om den lagliga handeln med levande djur, hudar och flodhästben från Afrika till framförallt Asien.

Det är alltså frågan om laglig handel. Men det är helt klart att den direkt skadar den biologiska mångfalden. Rapporten kom ungefär samtidigt som bataljerna om ett kommande handelskrig och hoten mot frihandeln brakade loss, men ingenstans gjordes den kopplingen.

För bara en vecka sedan kom tingsrätten i Skellefteå med den dom som friade den svenska gruvjätten Boliden från allt ansvar för giftskandalen i Chile. Boliden sålde på åttiotalet giftigt slam till ett företag som tippade det i ett fattigt område i Chile.

Giftigt avfall producerat i Sverige hamnar på andra sidan nordklotet? Det kan vi tacka frihandeln för.

Mycket avfall transporteras till fattiga länder eftersom det är billigast för företagen – allt enligt de komparativa fördelarnas logik, den logik som utgör stommen i frihandelsteoremet och som säger att den som gör det billigast och mest effektivt ska ta hand om sopor och avfall. Och billigast är fattiga skrotletare på en soptipp i Ghana.

Frihandeln är vår tids religion. Den har ett marknadsliberalt prästerskap och numera till och med en djävul i Vita Huset som legitimerar det.